konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 582 av vesentlig og grundleggende betydning”.443 En utgångspunkt var att nationell lagstiftning inte skulle strida mot EKMR, och det fanns all anledning att räkna med att EKMRkunde fylla ut och precisera fri- och rättigheterna enligt grundlagen. Enligt art. 1 EKMRförklarade staterna att alla inom statens jurisdiktion skulle tillerkännas konventionens fri- och rättigheter. Det innebar, menade Wold, att individerna genomEKMRfick omedelbara rättigheter gentemot respektive stat. De hade enligt art. 13 också rätt att få sin sak prövad av en nationell domstol, något som föranledde denna slutsats: Utgångspunkten att norsk rätt redan var förenlig med EKMRoch det förhållandet att EKMRgav individerna omedelbara rättigheter innebar tillsammans, enligt Wold, att EKMRvar bindande norsk rätt som domstolarna kunde använda trots att den inte inkorporerats i eller transformerats till norsk rätt: Wold förespråkade också att Norge, liksom Danmark, skulle godkänna den individuella klagorätten till Europadomstolen. Norge och Sverige hade bara godtagit klagorätten till kommissionen. Enligt Wold var den svenska och norska ståndpunkten bara begriplig om man ansåg att kommissionen var ett bättre och mer betryggande organ än domstolen. Detta hade anförts i Sverige, där en åsikt enligt Wold hade varit att kommissionen skulle se mer praktiskt och mindre formalistiskt på saker och ting. ”Dette svenske syn er i sannhet nedslående.”446 Om de i EKMRfastslagna mänskliga rättigheterna skulle få verklig betydelse, måste det finnas ett kontrollorgan. Då måste det också byggas upp en gemensam europeisk rättsordning på området. Egentligen ville Sverige – enligt Wold – slippa domstolskontroll av regerings- och förvaltningsbeslut. I detta avseende borde inte Norge stå på samma sida som Sverige: 443 Wold 1963 s. 354. 444 Wold 1963 s. 358. 445 Wold 1963 s. 358. 446 Wold 1963 s. 369. ”Denne bestemmelse forutsetter således at de nasjonale domstoler skal prøve om menneskerettskonvensjonen overholdes, og dette kan vanskelig forstås annerledes enn at menneskerettighetene er en del av den indre nasjonale rett.”444 ”Dette resultat er også det eneste rimelige. Vi ville ellers kunne komme i en situasjon hvor norske domstoler ble nødt til å anvende norsk lov i strid med konvensjonen, hvoretter den enkelte borger på dette grunnlag kunne klage over domstolene til menneskerettskommisjonen. Denne konsekvens vil man neppe ta.”445
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=