kapitel 6. statsmakternas terrorbalans 579 De båda förhållandena att domarna inte ansågs ha rätt att pröva lagars grundlagsenlighet och att konstitutionellt ifrågasättbara lagar ändå antogs i grundlagsordning innebar tillsammans, att det knappast fanns några fall där en part inför domstol hade påstått att en lag skulle åsidosättas såsom grundlagsstridig. När sådana påståenden ändå hade förekommit, hade de kunnat förbigås utan uttryckliga ställningstaganden.420 Visserligen fanns det de, som uttalade sig för lagprövning i klara fall, menKastari begränsade möjligheten till att gälla sådana mycket flagranta brott mot grundlag som aktualiserade ett brett motstånd bland befolkningen.421 Danmark accepterade Europadomstolens behörighet att ta upp enskilda klagomål redan i anslutning till ratifikationen avEKMRår 1953, medan Norge och Sverige gjorde detta först år 1964 respektive 1966.422 Klagomål kunde dock föras till Europarådets kommission för de mänskliga rättigheterna. Den svenska utrikesministern, Östen Undén, uttalade att innan ”erfarenheten visat, att det vid sidan av kommissionen finnes ett praktiskt behov av domstolen, finner jag icke, att Sverige bör avgiva någon förklaring”423 om att Sverige skulle underställa sig domstolen. Konventionens krav ansågs redan uppfyllda i svensk rätt; kraven på en rättvis rättegång enligt art. 6 ansågs således tillgodosedda genom reglerna i rättegångsbalken.424 Motsvarande ansågs gälla i Danmark. Gustaf Petrén menade att bristen i funktionen som rättighetskatalog hos 16 § regeringsformen ”utfylles på visst sätt”426 av EKMR, och han förutsåg för sin del att lagstiftningen om frihetsberövanden och om alkoholreklamen kunde behöva prövas mot EKMR:s krav.427 Problemet var enligt Petrén Undéns inställning; han hade 420 Kastari 1962 s. 218-219 och 224-225. 421 Kastari 1962 s. 215-217. 422 Prop. 1966:33 s. 4. 423 Prop. 1951:165 s. 14. 424 Prop. 1951:165 s. 12. 425 Espersen 1966 på s. 409. 426 Gustaf Petrén, ”Europarådets konvention om de mänskliga rättigheterna” i SvJT1955 (cit. 1955:2) s. 657. 427 Petrén 1955:2 s. 657-658. Se härtill också Hilding Eek, Om främlingskap. En undersökning av principerna för främlingskapets rättsliga reglering i fredstid, Stockholm 1955, s. 109-113. EKMRi nationell rätt ”tagit till sin särskilda uppgift att som en väktare på muren varna för varje försök att vidga möjligheterna till en legalitetskontroll i den svenska rättsordningen,
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=