kapitel 6. statsmakternas terrorbalans 577 worden”.407 Därefter hade frågan blivit kontroversiell, och Herlitz menade att Undén hade hållit fast vid den traditionella läran medan flera rättslärda – Reuterskiöld, Sundberg, Petrén – hade hävdat att lagprövningen redan blivit gällande rätt.408 Malmgren och han själv hade ”in gewissem Umfange” räknat med en lagprövningsrätt. På grundval av rättspraxis410 kunde Herlitz sammanfatta: En domstol hade en principiell skyldighet att konstatera om en lag som skulle tillämpas var giltig. Frågan var dock enligt vilken måttstock bedömningen skulle ske. Herlitz menade sig kunna urskilja den tendensen att lagprövningen var ganska snäv och att det krävdes starka skäl för ett åsidosättande av samfällt stiftad lag: Om domstolarna hade handlat i enlighet med detta uttalande var inte lätt att säga, men de hade varit mycket tillbakadragna. De kunde jämställas med de danska, medan de norska hade gått längre.412 I Herlitz’ sammanfattning av vad författarna hade anfört om lagprövningen är det inte alldeles enkelt att reda ut vilka han syftade på, när han uttalade att tidigare författare hade lämnat större utrymme för prövning av lagars grundlagsenlighet än senare. Som har framgått i det föregående var inte alla eniga med till exempel Theorell och Blomberg och deras ganska långtgående men inte särskilt preciserade lagprövningsrätt. Att förordningars lag- och grundlagsenlighet kunde prövas hade stått klart innan lagprövningsrätten hade etablerats. Prövningen av förordningar fick antas vara något mera långtgående än prövningen av lagar.413 Herlitz avslutade med att sia om framtiden: 407 Herlitz 1962 s. 494. 408 Se härtill nästa avsnitt. 409 Herlitz 1962 s. 495. 410 NJA1919 s. 246 (detta fall har inte varit vanligt förekommande i diskussionerna, jfr ovan s. 326-327), 1928 s. 88, 1928 s. 125, 1951 s. 39 och 1954 s. 532 411 Herlitz 1962 s. 496. 412 Herlitz 1962 s. 496. 413 Herlitz 1962 s. 497-498 med hänvisning till NJA1928 s. 125, 1948 s. 188 och 458 ochRÅ 1943 ref. 30. „Die Sätze der Verfassung sind im allgemeinen so elastisch, daß verschiedene Deutungen möglich sind; nur selten wird ein Gericht feststellen können, daß die Deutung, von welcher die Gesetzgebung ausgeht, unmöglich ist, undin dubio non est agendum. Auch andere Autoren sind zu ähnlichen Resultaten gekommen (wogegen frühere Äußerungen der Normenkontrolle eine freiere Bahn lassen wollten).”411 „Es mag sein, daß in Zusammenhang mit einer Erweiterung des Verfassungs-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=