kapitel 6. statsmakternas terrorbalans 571 Diskussionen om den danska lagprövningen utifrån det sydafrikanska exemplet och om domarnas uppgift i belysning av Judgement at Nuremberg ledde som framgått fram till inlägg – över den dansk-norska gränsen – om rättens omfång, innebörden av rättighetsbegreppet och omdomarnas skydd av lagen och skydd av rätten mot lagen. Man kan diskutera detta i termer av ’rättsrealism’ kontra ’naturrätt’. Även om Ross rubrikmässigt hade definierat saken så, framgår det av hans inlägg att saken inte var så enkel. Man kan visserligen med Radbruch ställa den positiva rättens innehåll mot den naturrättsliga traditionens innehåll, men det är just innehållet i principerna och reglerna som är det intressanta. Som Ross framhöll räckte det inte att man hadenågonidé om rättens grund – det var vilken idé man hade som var väsentlig. Man kan jämföra med ett uttalande av J. B. Hjort apropå hans engagemang på olika sidor har tolkats, att han skulle ha menat att det ”var bedre å være kald eller varm, enn å være lunken”.373 Diskussionen år 1962 var i det perspektivet mera en diskussion om begrepp och definitioner – kunde domarens motstånd mot ond rätt grundas på inomrättsliga, ’naturrättsliga’ principer eller ’bara’ på utomrättsliga, moraliska principer? Annorlunda uttryckt: var det en rättslig idealism som stod mot en rättslig realism – definierades ’rätten’ materiellt av en idé om förutsebarhet och skydd för personlig frihet, eller definierades den formellt och iakttagbart av att en viss lagstiftare hade utfärdat regler på visst sätt vilka kunde genomdrivas med tvång? Resultatet skulle, somMax Sørensen framhöll, kunna bli ungefär detsamma. Om en rättrådig person följde sin moraliska övertygelse var det mindre viktigt om övertygelsen var inom- eller utomrättslig. Ur en domarkulturell aspekt finns dock ett viktigt element i ställningstagandet till om dessa principer var inomrättsliga eller utomrättsliga. Det är enklare för en domare att åberopa högre inomrättsliga principer för åsidosättande av en orättfärdig lag (eftersom lagen då kan anses rättsstridig) än att åberopa utomrättsliga principer (eftersom det då kan anses vara en personlig samvetsfråga, som leder till att domaren bör avgå snarare än att döma enligt dessa principer). Man kan återknyta till Eckhoffs uttalande om ”en personlig trosbekjennelse om at det er visse verdier som jeg setter høyere enn lovlydighet hos dommere”374 och Naumanns om att en domare vars samvete förbjöd honom till373 de Figueiredo 2002 s. 311. 374 Eckhoff 1962 s. 118. Den norsk-danska diskussionen – och en norsk-svensk-finsk?
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=