konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 570 pretation, d.v.s. en tolkning i lys af principper og ideer der ligger udenfor den sanselige verden og udspringer af menneskets rationale eller guddommelige natur, eller er givet i direkte guddommelig åpenbaring”.366 Naturrättsliga principer kunde inte upptäckas och betecknas med orden ’sann’ eller ’falsk’, så naturrätten ’finns’ alltså inte. En rättsordning och dess innehåll av gällande rätt var beroende av sociala fakta, att tillämpningen av den kunde iakttas.367 Detta innebar inte att rätt och moral saknade samband; de påverkade varandra, men det gick en teoretisk gräns mellan dem. Naturrätten var ”troen på at der eksisterer visse universelt gyldige principper bestemmende for menneskers samliv i staten, principper der ikke er blevet skabt eller fastsat af mennesker, men opdages og erkendes som noget givet, sande principper der binder enhver, også den der er ude af stand til, eller uvillig til, at anerkende deres eksistens”.368 En naturrättsstridig rättsordning var då inte bara en dålig rättsordning; den var ingen giltig rättsordning alls. Det var den motsättningen Radbruch hade återgivit med ordenGesetzliches Unrecht und übergesetzliches Recht.369 Naturrätten och rättspositivismen var enligt Ross inte oförenliga, för att säga att ett visst rättssystem var ’gällande’ eller ’bindande’ var en moralisk, naturrättslig utsaga. Han kallade detta kvasipositivism.370 Den egentliga rättspositivismen klarade sig utan dessa begrepp, eftersom rätten kunde iakttas som faktum. För att kunna säga att en rättsordning inte är bindande måste man först konstatera att den existerar som faktum. Ross omdefinierade därmed diskussionen till en språkfråga, nämligen frågan om en ’rätts’- ordning som kunde iakttas som faktum men som kränkte rättfärdighetens principer – ”i absolut eller historisk-relativ betydning” – skulle kallas rättsordning eller inte. ”Betydningen af denne terminologistrid bør ikke overvurderes.” Frågan om man skulle kalla Hitlers regelsystem för en rättsordning eller inte hade inget att göra med omman moraliskt fördömde det eller inte. Kampen mot omoraliska rättsordningar förutsatte inte – även om naturrätten kunde ha en en ”historisk-relativ betydning”371 – att de beskrevs som att de inte var rättsordningar.372 366 Ross 1964 s. 504. 367 Ross 1964 s. 504-506. Ross hänvisade till Hart 1958 s. 599. 368 Ross 1964 s. 510. 369 Ross 1964 s. 510-512. Jfr Radbruch 1950. 370 Ross 1964 s. 518-523. 371 Ross 1964 s. 516-517, alla tre citaten. 372 Ross 1964 s. 512-523.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=