kapitel 1. inledning 57 (kvar) i djupstrukturen eller, i rättssystem där de nyss har införts, få tid att sedimenteras ned i djupstrukturen.118 De reglerar förhållandet mellan stat och medborgare och konkretiserar därmed de sätt att se på rätten och dess förändringssätt som diskuterades i föregående avsnitt. I sin senaste bok har Tuori diskuterat djupstrukturen som en transnationell djupkultur (”deep culture”),119 vilket enligt min mening tydligare fångar tanken att det är fråga om de djupast förankrade rättsliga traditionerna.120 Det som Tuori kallar djupstruktur fungerar för att finna rättens grundläggande principer, såsom rättsstatsbegreppet inklusive de mänskliga rättigheterna, maktdelningsläran och lagstyrningen av förvaltningen, när syftet är att analysera den rätt som är. När avsikten är att en rättshistorisk undersökning skall göras (och i synnerhet om analysen omfattar hur just dessa grundläggande begrepp blivit grundläggande) kan de inte förutsättas. I ett sådant sammanhang kan dessa begrepp lämpligen anses konstituerade ur djupstrukturens djupare skikt – Tuori framhåller som nämnts det svåra i att dra gränsen mellan de olika skikten121 –, och frågan blir då vad i djupstrukturen som konstituerat dem. Harold Berman har som ett grundläggande kännetecken för västeuropeisk rätt framhållit att det finns vissa motsättningar som har betydelse för rättens fortgående natur, the ongoingness of law. Han har identifierat ideal –verklighet, dynamik–stabilitet ochtranscendens –immanens som grundläggande motsatspar.122 Denna typ av sammansatta motsatspar kan relateras till begreppet complexio oppositorum, ”a complex of opposites able to hold opposing ideas in thought without reducing one to the other (or sublating them in some higher third)”.123 Motsatsparen bildar skalor på vilka företeelser kan inplaceras och utgör därmed snararebåde –ochänantingen– eller.124 Detta är ett sätt att se på rättens djupstruktur, eller kanske snarare djupstrukturer, som möjliggör en rättshistorisk, och även en bredare, mera idéhistorisk, analys av rättsutvecklingen. Till denna typ av motsättningar 118 Tuori 2002 s. xiv-xv, 229-234. – Tuori framhåller också ibidematt domstolarnas kontroll av lagstiftaren därmed inte är i motsättning till demokratin utan garanterar demokratins förutsättningar. 119 Tuori 2011 bl.a. s. xi, 7, 40, 44 och 180. 120 Jfr Tuori 2011 s. 66. 121 Tuori 2002 s. 154. 122 Berman 1983 s. 7-10. 123 Jfr härtill och till begreppet complexio oppositorumSteven Ostovich, ”Carl Schmitt, Political Theology, and Eschatology” i KronoScope, vol. 7, 2007, s. 60. 124 Ulrich Beck, Att uppfinna det politiska. Bidrag till en teori om reflexiv modernisering, Daidalos 1995, s. 11-22, 59. Se också Bernhard Gomard, ”Idealisme, pragmatisme og realisme i dansk ret og retsvidenskab” i UfRB 2000 s. 345-352.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=