kapitel 6. statsmakternas terrorbalans 563 112 §grundlagen om att grundlagsändringar som påverkar grundlagens anda och principer inte kan genomföras hade en verklig innebörd: Sådana ändringar var för genomgripande för att hanteras av Stortinget. Det innebar inte att grundlagen var oföränderlig utan att det behövde inkallas en ny, särskilt vald grundlagsstiftande församling, för att så genomgripande förändringar skulle kunna göras. Hjort hämtade stöd i samhällsfördragstanken sådan den hade presenterats i Marbury v. Madison. Det var domstolarnas uppgift att övervaka att sådana förändringar som krävde en ny grundlagsstiftande församling inte i strid med 112 § gjordes genom vanlig grundlagsändring. Fullmaktstagaren kunde inte ändra fullmakten, det fick bara fullmaktsgivaren – folket – göra.328 Professor, jur. dr Torstein Eckhoff – som senare skulle bli aktiv i debatten om lagprövningen – kommenterade också Judgement at Nuremberg i Lov og Rett.329 Hans artikel byggde på ett inledningsanförande, som han hade hållit vid Juristforeningens diskussion. Också han fokuserade på frågan om domaren under alla omständigheter borde rätta sig efter lagarna. Han utgick från att det normalt var oproblematiskt att domaren rättade sig efter lagen. Ett specialfall utgjorde en domare Magnaud i Château-Thierry vid slutet av 1800-talet,330 som satte sig över lagen när en annan lösning än den lagen angav var den rimliga mellan parterna och som blev känd under namnet ’le bon juge’. Menvarför är det nu så självklart att domare skall följa lagen, och varför är det så lätt att få dem att göra det? Eckhoff identifierade fyra anledningar: ”For det første vil det i et ordnet statssamfunn være ønskelig med enviss innbyrdes lojalitet mellom statsorganene.” Statens verksamhet skulle vara mindre effektiv, om de olika statsmakterna drog åt olika håll. För det andra hade lagarna betydelse för medborgarnas rättssäkerhet; de skulle kunna förutse sitt rättsläge. För det tredje kunde respekten för lagarna bidra till att bevara och stärka domarnas oavhängighet. Lagarna gjorde domarna mera motståndskraftiga mot många andra former av påverkan ”som sett ut fra uavhengighetsidealet ville være langt mer betenkelige”, till exempel politisk press, press 328 J. B. Hjort, ”Om Grunnlovens § 112” i LoR 1966 s. 163-164. Jfr också Opsahl 1968 s. 51. 329 Torstein Eckhoff, ”Filmen om Nürnbergdommen – noen betraktninger om dommeres forhold til loven” i LoR1962 s. 116-121. Jfr även dens., ”Legalitetsprinsippet” i TfR1963 s. 225-285. 330 Se Mohamed Sadoun, Paul Magnaud ”le bon juge”, Paris 2011. Eckhoff: Lagen som domarens skydd – i normalfallet
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=