kapitel 6. statsmakternas terrorbalans 551 uttalande att det i ett demokratiskt samhälle var avgörande att hänsyn togs till intresset av likabehandling av alla partier. Ett särskilt ansvar vilade på den statsägda radion, och domstolarna förklarade att radion inte hade haft rätt att utesluta partiet från debatten. Mängden relevanta fakta har dock gjort fallets räckvidd svårdefinierad.289 Fallet kan tolkas som ett uttryck för principen om likhet inför lagen, men det kan också uppfattas som att Højesteret skyddade ett nytt parti gentemot de etablerade (som i sin tur indirekt hade inflytande över statsradion) och på så sätt genomdrev grundlagens bestämmelser om allmänna och fria val.290 Med tanke på att det fanns ett visst antal godkända partier framstod det som godtyckligt att utestänga ett av dessa från debatten. I UfR1963 s. 439 blev frågan om yttrandefrihetens gränser aktuell. En menig soldat var åtalad för att i strid med ordningsreglerna ha på Langelandsfortet ha fört in och spridit ett större antal exemplar av tidningenBassen, som innehöll en sådan kritik av militära förhållanden att den kunde ha ett olyckligt inflytande på disciplinen. Tidningen omfattade fyra sidor och innehöll uttalanden och slagord som var kritiska mot värnplikten och militära förhållanden generellt. Soldaten hävdade att ordningsreglerna och deras sanktion enligt den militära strafflagen stred mot skyddet för yttrandefriheten i 77 §grundlagen. Østre landsret fann emellertid att 77 §grundlagen inte var till hinder för att skrifter av den aktuella karaktären var förbjudna på militära områden. Vad som skedde var uppenbarligen lagprövning:291 förbudet prövades mot 77 § grundlagen och befanns grundlagsenligt. 77 § grundlagen innehåller emellertid bara en bestämmelse om att var och en har rätt att i tryck, skrift och tal offentliggöra sina tankar, ”dog under ansvar for domstolene”. Censur eller annan förhandsgranskning fick inte förekomma. Bestämmelsen måste alltså läsas som att undantag kunde göras från yttrande- och tryckfriheten på villkoratt det fanns rätt tilldomstolsprövning.Uppenbarligen gjorde landsretten en intresseavvägning och fann förbudet befogat. I UfR1961 s. 558 hade en kvinna två tomter och ansökte om statslån för att bebygga dessa med tvåfamiljshus. Hon anlitade en arkitekt för att göra rit289 Jfr Ole Spiermann, ”Den almindelige forvaltningsretlige lighedsgrundsætning” i Juristen 1995 s. 417-443 på s. 431-433. 290 Jfr också UfR1989 s. 148. 291 Ross 1966 s. 191. Den reglerande staten
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=