konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 546 den grund att den därutinnan ansetts strida mot en lag, stiftad av KMoch riksdagen”.272 Riksåklagaren anförde vidare: Riksåklagaren ansåg med hänsyn till den inte specificerade doktrinen och till ”ställningstagandena i rättspraxis till andra frågor avseende domstols befogenhet att pröva författningars giltighet”274 att domstolarna hade rätt att göra sådana åsidosättanden. Riksåklagaren ville dock kräva att motstridigheten var uppenbar. Viktigt är här att Riksåklagaren som den verkställande maktens representant inte motsatte sig att domstolarna hade lagprövningsrätt. Enligt Riksåklagaren hörde syftet med återutförselrätten samman med monopolet men inte med det allmänna exportförbudet. Om man beaktade syftet med de olika bestämmelserna fanns det ingen motsättning mellan dem; en konflikt dem emellan uppkombara omman använde en oriktig formalistisk lagtolkningsmetod. Högsta domstolen gick på Riksåklagarens linje. Enligt justitieråden hade undantaget i monopollagen inte avsetts att medge någon rätt till transitering av tobaksvaror oberoende av gällande exportförbud. Undantaget skulle läsas i sitt sammanhang och omfattade inte Törngrens utförsel av tobaksvarorna. Fallet illustrerar gränsdragningen mellan konformitetstolkning och åsidosättande. Underinstanserna hade läst bestämmelserna var för sig, funnit en motstridighet och då tillämpat lagen, som var mera generös mot de tilltalade än kungörelsen. I sammanhanget bör noteras att det inte var fråga om en lag och dess verkställighetsföreskrift utan om två parallella lagverk på olika lagstiftningsområden. Högsta domstolen noterade detta och fann att det fanns en övergripande regel om exportförbud som gällde över de undantag sommedgetts i monopollagstiftningen. Det märkliga i att en kungörelse med ett bredare tillämpningsområde därmed kom att gälla över lag med ett smalare tillämpningsområde noterade inte Högsta domstolen, vilket gör att det kan ifrågasättas om samfällt stiftad lag var överordnad förordningar – de framstår som sidoordnade. Principen lex specialis diskuterades inte heller, 272 NJA1954 s. 144 på s. 157. 273 NJA1954 s. 144 på s. 157. 274 NJA1954 s. 144 på s. 157. ”Frågan om domstolarnas rätt att pröva lagenligheten av en i administrativ ordning utfärdad författnings innehåll har behandlats i den statsrättsliga och förvaltningsrättsliga doktrinen och därvid besvarats jakande. Något avgörande i praxis, där enKM:s författning av domstol åsidosatts med åberopande av en lag (allmän civil- eller kriminallag eller en speciallag), stiftad av KMoch riksdagen, torde däremot icke föreligga.”273
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=