kapitel 6. statsmakternas terrorbalans 539 konfiskation om staten berövade medborgaren egendom i något annat syfte. Enligt hovrättens mening hade kvarlåtenskapsskatten ett sådant annat syfte, nämligen att ”åstadkomma en ekonomisk och social utjämning”:242 Ett sådant ställningstagande var förstås kontroversiellt. Hovrätten övergick sedan till att diskutera om konfiskation var tillåten enligt gällande grundlagar. Hovrätten utgick från att 16 § regeringsformen inte bara riktade sig mot kungen utan också skyddademedborgaren mot samfälld lagstiftning av kung och riksdag: Även om 16 § skulle tolkas på ett mer inskränkt sätt och bara skydda medborgarnas rätt att företrädas av riksdagen vid stiftande av denna typ av lag (något som får antas stämma bättre med stadgandets verkliga bakgrund) måste det enligt hovrätten förklaras med att grundlagsfäderna aldrig kunde föreställa sig att regering och riksdag skulle genom lagstiftning göra verkliga ingrepp i medborgarfriheten. Hovrätten återknöt sedan, utan uttrycklig hänvisning, till Reuterskiölds tanke att parlamentarismens införande hade lett till en ombalansering på så sätt att de varandra ömsesidigt bevakande makterna kung och riksdag hade förenats. Enligt hovrätten var frågan om lagstiftarens manöverutrymme ställd på sin spets, och frågan om kvarlåtenskapsskatten var därför av största betydelse: 242 Prop. 1947:212 s. 304, båda citaten. 243 Prop. 1947:212 s. 304. 244 Prop. 1947:212 s. 305. Jfr bl.a. Reuterskiöld 1899, Jägerskiöld 1947 och Myrberg i Fahlbeck och Myrberg 1948 s. 10-21. 245 Prop. 1947:212 s. 305. ”För hovrätten är det ställt utom tvivel, att en lagstiftningsåtgärd, varigenom medborgare tvingas att avstå från välfången egendom för ett sådant, icke med statens utgifter sammanhängande syfte, faller under beteckningen ’konfiskation’ och inte under begreppet ’skatt’.”243 ”Det är för hovrätten uppenbart, att stadgandet, tolkat såsom icke innefattande dylikt skydd, helt strider mot grundlagens anda. Om regering och riksdag skulle vara grundlagsenligt berättigade att genom en enkel lagstiftningsåtgärd göra de mest godtyckliga eller orimliga ingripanden i de enskilda medborgarnas rätt till liv, ära, personlig frihet och välfärd eller i deras rätt till sin egendom, skulle icke mycket vara kvar av den Magna Charta, som 1809 års grundlagsfäder föreställde sig att stadgandet utgjorde.”244 ”Ett genomförande av förslaget mot åtminstone grunderna för paragraf 16 regeringsformen innebär enligt hovrättens mening ett första steg och ett stort steg på vägen bort från rättsstaten. Skulle man däremot förmå att genom grundlagsänd-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=