konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 538 mentarismens införande var den enda rättsliga garantin för grundlagens upprätthållande och medborgarnas rättsskydd mot staten.235 I det följande skall den nu skisserade rättsutvecklingen diskuteras närmare. År 1946 lades ett förslag fram till omarbetad statsbeskattning samt om införande av kvarlåtenskapsskatt,236 vilket ledde till proposition år 1947.237 Vid sidan av arvs- och gåvobeskattningen skulle enligt förslaget en så kallad kvarlåtenskapsskatt införas. Denna skulle vara en progressiv förmögenhetsskatt och beräknas på behållningen av dödsboet efter avdrag för makes giftorättsandel. Tanken var alltså att dödsboet först skulle betala kvarlåtenskapsskatt beräknad på kvarlåtenskapens värde och att arvingen sedan skulle betala arvsskatt på de tillgångar han eller hon mottog. Skatten skulle utgå även vid gåva och belasta givaren, varefter gåvomottagaren skulle betala gåvoskatt på vad hon eller han mottagit.238 Denna beskattning, och den dubbelbeskattning som blev följden av att arvsskatt sedan också skulle tas ut, väckte förstås reaktioner.239 Redan i utredningsbetänkandet inleddes avsnittet om arvs- och gåvobeskattningen med konstaterandet att arvsbeskattningen kunde anordnas enligt ”två skilda principer”,240 antingen som kvarlåtenskapsskatt eller som arvsskatt. Trots detta och trots att kvarlåtenskapsskatt diskuterats tidigare utan att genomföras, fann utredningen inga principiella skäl mot att införa kvarlåtenskapsskatt vid sidan av arvsskatten.241 Vad som här tilldrar sig intresse är emellertid frågan om skattens grundlagsenlighet. Svea hovrätt gjorde i sitt remissyttrande skillnad mellan skatt och konfiskation. Även om gränsen var svävande övervägde hovrätten att definiera konfiskation som uttag av sådana pålagor som medborgaren inte kunde täcka med sina intäkter, och med den definitionen utgjorde kvarlåtenskapsskatten konfiskation. Hovrätten stannade emellertid i anslutning till 59 § regeringsformen för att definiera skatt som ”uttagande av vad som fordras för täckandet av statens behov av medel för sina utgifter”. Motsatsvis förelåg 235 Malmgren 1951 s. 51-52, 1957 s. 54-55, 1961 s. 55-56, 1966 s. 56-57. 236 SOU1946:79. 237 Prop. 1947:212. 238 Prop. 1947:212 s. 89, 299-301. 239 Se t.ex. Erik Fahlbeck och Israel Myrberg, Konfiskatoriska skatteförfattningars rättsgiltighet, Stockholm 1948. 240 SOU1946:79 s. 205, prop. 1947:212 s. 299. 241 SOU1946:79 s. 206-209 och 222. Kvarlåtenskapsskatten: konfiskation eller skatt?
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=