konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 530 långt, har också Høyesterett gått långt i praktiska hänsyn – hur långt sträcker sig skyldigheten att följa grundlagsstridiga lagar? Rättsuppgörelsen efter andra världskriget fortsatte även in på 1950-talet.191 I Rt. 1952 s. 932 – som nämnts i föregående kapitel – ansåg en majoritet i Høyesterett efter en rättshistorisk utredning ämbetsmän ha rätt till lön under suspension, något som inte berördes av konstitutionell nödrätt och som inte kunde ändras med retroaktiv verkan. En ledamot kopplade dessutom samman denna rätt med ämbetsmännens skydd i 22 § grundlagen. Minoriteten uppfattade det tidigare gällande rättsläget så att det inte fanns någon rätt till lön vid suspension utan att det hela tiden hade varit en rimlighets- och billighetsfråga. Genom en provisorisk anordning av den 24 november 1944 hade införts en regel om att den som suspenderades på grund av medlemskap i Nasjonal Samling eller annan form av landsförräderi inte hade rätt till lön under suspensionen. Høyesterett gav ämbetsmännen i fråga rätt till lön under suspensionen, eftersom de redan hade upphört att vara medlemmar i Nasjonal Samling före den 24 november 1944. Att tillämpa den nya regeln på grund av handlingar företagna vid ett tidigare tillfälle, då regelns rättsföljd ännu inte var knuten till handlingen, skulle utgöra grundlagsstridig retroaktivitet.192 Detta är, framhåller Smith, det enda åsidosättandet av en lag i perioden 1945-54.193 Det var enligt Andenæs ett ”klart tilfelle av underkjennelse av lovgivning”194 och enligt Smith en ”åpen tilsidesettelse” som förefaller ha stått i strid med lagstiftarviljan, även om den – eftersom lagen var en bekräftelse av en provisorisk förordning från London-regeringen – inte hade samma politiska implikationer som om det redan från början hade varit fråga omen konflikt mellanHøyesterett och Stortinget om grundlagens gränser.196 191 Se bl.a. Rt. 1951 s. 833, 1954 s. 232. 192 Ett fall där samma typ av ämbetsmän hade varit medlemmar i Nasjonal Samling, eller gjort sig skyldig till annat landssvek, efter det att anordningen trätt i kraft finns i Rt. 1953 s. 24. Se även till denna typ av frågor Rt. 1951 s. 189, 1953 s. 1181, 1955 s. 439, 1956 s. 234, 680 och 1266 samt 1959 s. 98. 193 E. Smith 1993 s. 224, se även Castberg 1964II s. 169 samt Andenæs 1990 s. 492-493 betr. den politiska reaktionen på avgörandet. 194 Andenæs 1965:1 s. 32. 195 E. Smith 1993 s. 224. 196 E. Smith 1993 s. 224. Retroaktivitetsavvärjning?
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=