kapitel 6. statsmakternas terrorbalans 523 Domaren Bahr kom till en annan slutsats. Enligt honom var det inte bara så att stora delar av boken sedda isolerade skulle kunna betraktas som otuktiga, utan dessa delar färgade av sig på helheten på ett sådant sätt att hela boken skulle anses falla under begreppet otuktig skrift. Han kom inte in på om eller hur grundlagsstadgandena kunde påverka tolkningen av förverkandebestämmelsen. Två domare anslöt sig till Bahr medan elva anslöt sig till Skau och hans läsning av förverkandebestämmelsen i ljuset av grundlagen. Detta fall visar två saker. För det första var grundlagen en integrerad del i lagtolkningen. Høyesterett nöjde sig inte med att konstatera att förverkandebestämmelsen var grundlagsenlig, vilket domstolen kunde ha gjort eftersom100 §grundlagen tillät inskränkningar i tryckfriheten beträffande ”Ringeagt mod [---] Sædelighed”. Domstolen använde också bestämmelsen vid tolkningen av inskränkningens tillåtna omfång. Lagstiftaren hade således inte slutligt tolkat grundlagen genom att anta strafflagen, utan grundlagsbudets anda påverkade också strafflagens tillämpning. Fallet blev det första i en serie fall av grundlagskonform tolkning av yttrandefrihetsinskränkningar.170 För det andra kunde grundlagens friheter utökas genom samhällsutvecklingen; i det följande finns exempel på att andra grundlagsbestämmelser inskränktes. Medan större inblandning i ekonomiska angelägenheter accepterades hade staten måst dra sig tillbaka från inblandning i moral- och sedlighetsfrågor. Detta visar att grundlagsstadgandena hade en kärna och en ökande eller minskande sfär däromkring. I Rt. 1950 s. 831 uppkom frågan om expropriationsersättning enligt 105 § grundlagen kunde beskattas och ändå uppfylla grundlagens krav.171 Den markägare som berördes var en firma som också hade fått byggnader förstörda i flygbombardemang. Det aktuella året skulle expropriationsersättningen och ersättningen för de förstörda byggnaderna ge en skattepliktig vinst på 629 610 kr utöver den normala årliga vinsten på cirka 27 000 kr. Skatten på en normalvinst var 9 612 kr men skulle det året bli 570 957 kr – av 656 610 kr i sammanlagd vinst. På det sättet menade firman att det i realiteten inte utgick någon expropriationsersättning. Høyesterett delades in i två falanger. Förstevoterande, domaren Dæhli, menade att resultatet inte var rimligt, men att lag och rättspraxis172 inte kräv170 E. Smith 1993 s. 231-134. 171 Jfr Rt. 1950 s. 411 samt Rt. 1948 s. 953. Se Sandmo 2005 s. 485-489. 172 Se Rt. 1936 s. 149. Den reglerande och beskattande staten
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=