konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 520 dömde, som hade börjat ett nytt hederligt liv i ett litet samhälle, var rädd att detta skulle ödeläggas. Han ville att filmen inte skulle visas. I Rt. 1952 s. 1217 fick han en dom med det innehållet. Domstolens majoritet utgick från att det fanns ett allmänt rättsskydd för personligheten och åberopade bland annat ’right to privacy’ i amerikansk rätt. Efter en intresseavvägning fann majoriteten att rätten till privatlivet vägde tyngre än rätten att göra filmen. Bara en skiljaktig domare åberopade yttrandefriheten och menade att den bara kunde inskränkas vid uppenbara missbruk, och det var det inte fråga om i fallet.158 Enligt Torstein Eckhoff visar fallet att det är svårt att döma utifrån rättfärdighetsprinciper, för båda parter kunde grunda sin talan på rättfärdighet. Det var då bättre att domaren försökte göra en skönsmässig avvägning av de motstående intressena än att försöka tillämpa någon bestämd rättfärdighetsprincip.159 Problemet var bara att yttrandefriheten begränsades i hög grad,160 och frågan om yttrandefriheten och den enskildes skydd för privatlivet skulle ordentligt komma att ställas på sin spets långt senare. Rt. 1957 s. 33 handlade om en stortingsledamot som i en debatt hade gjort uttalanden som en privatperson fann ärekränkande. Privatpersonen ville att uttalandena skulle ”dödas” av domstol, en möjlighet benämndmortifikation av ärekränkande uttalanden. Enligt 66 § grundlagen kunde dock inte ledamöter av Stortinget ”drages til Ansvar for deres der yttrede Meninger”. Fallet handlade inte om lagprövning men om hur ett grundlagsstadgande skulle tolkas. Frågan var, enligt förstevoterande, domaren Gaarder, om ordet ’Ansvar’ bara syftade på straffrättslig och skadeståndsrättslig ansvarstalan eller också på en civilrättslig talan såsom en fråga om mortifikation av ett uttalande. Språkligt sett fanns det inget hinder för att alla typer av ansvar omfattades, men det krävdes också att det kunde slås fast att ordet i 66 § hade en så omfattande betydelse. För besvarande av tolkningsfrågan hade enligt Gaarder grundlagens tillkomsthistoria en stor betydelse. Det kunde inte antas att grundlagsstiftarna hade tänkt på mortifikation, och då ansåg Gaarder det naturligt att ”se det slik at de har villet innføre en ordning svarende til den som fremgikk av de forbilder de brukte”.161 Dessa förebilder förbjöd alla typer av talan mot en parlamentsledamot för det vederbörande hade sagt i 158 Se till fallet Sandmo 2005 s. 379-385. 159 Eckhoff 1989 s. 10-12. 160 Sandmo 2005 s. 421. 161 Rt. 1957 s. 33 på s. 36.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=