konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 518 sådan författning var överordnad lag i någon reell mening. Det verkar dock så, eftersom han fortsatte: ”At der i hvert fald i dag er dommere der fortsat tager det skinlogiske argument ud fra rettens trinbygning for gode varer dokumenteres af le Maire’s indlæg.”153 Ross konkluderade att diskussionen visade hur svårt det kunde vara att uttala sig om vad som var ’gällande rätt’.154 Det var nog detta som hade fått honom att lägga till ordet ’formentlig’ i rubriken. Torkel Opsahl refererade debatten och anslöt sig närmast till vad Max Sørensen uttalat om att lagprövningen hörde samman med maktfördelningen mellan statsmakterna. Han tillade uppskattande att Ross hade ”brakt spørsmålene i en helt ny stilling”.155 Ross hade borrat djupare i problemet än någon annan och på så sätt stimulerat andras tänkande på ett så värdefullt sätt att hans egna, banbrytande tankar fallit. Det innebar att de traditionella ståndpunkterna inte längre kunde hävdas ”med mindre man er i stand til å føre en begrunnelse på det plan som Ross har løftet debatten til”.156 I UfR1952 s. 538 (brevhemlighet) och 1952 s. 797 (Ahlefeldt-Laurvigs fastigheter) var Højesteret mycket försiktig i sitt konstitutionellt kritiska dömande. Trots att de ifrågasatta förfarandena balanserade på kanten till vad som var tillåtet enligt brevhemligheten och äganderättsskyddet upprätthölls beslutet respektive lagen. I UfR1952 s. 11 (änkepension) skyddades en enskilds rätt eftersom det inte fanns lagstöd för att dra in den. Det är svårt att klargöra varför utgångarna skilde sig åt. Ser man till praxis strax efter grundlagens antagande är rättsläget oförändrat – lagprövning skedde men med en bred normprövningsmarginal. Det som kontrollerades med någon styrka var om tillräckligt hjemmel för lägre föreskrifter fanns. Den grundlagsreform som genomfördes år 1953 bidrog inte till att klarlägga vad som gällde. Rättsläget skulle vara oförändrat oklart. Det ligger närmast till hands att dra slutsatsen att lagprövning skulle existeramen kräva så stor säkerhet att den knappast skulle kunna användas. Normprövningsmarginalen var mycket bred, och även om grundlagens överordning erkändes drogs inte alla konsekvenser av den. I doktrinen accepterade Poul Andersen 153 Ross 1966 s. 200. 154 Ross 1966 s. 199-201. 155 Opsahl 1962 s. 319. 156 Opsahl 1962 s. 319. Sammanfattande slutsatser: Mellankrigstidens återhållsamhet fortsätter
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=