konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 516 utan också lagar som avskaffade lagprövningen på vissa mer begränsade områden, som till exempel expropriation eller yttrandefrihet. I en viss lag skulle kunna finnas en förklaring att grundlagsenligheten i dess bestämmelser inte fick prövas av domstol, eller att grundlagsenligheten bara fick prövas av Højesteret. Även om det inte framgick av domskälen varför domstolarna hade ansett sig ha lagprövningsrätt, hade enligt Poul Andersen domarna ”naturligvis haft en Begrundelse for deres Standpunkt.”141 I stället för spekulationer om politisk partifärg kunde man ställa frågan vad Højesteret kunde ha skrivit för skäl i exempelvis UfR1912 s. 545 (tiondeavlösning). De måste enligt Andersen ha utgått från grundlagen, närmare bestämt maktfördelningen i 3 § i kombination med grundlagens överordning över lag. Detta var också det skäl som hade angivits i dansk142 och norsk143 doktrin.144 När det gällde frågan om riksdagen accepterat lagprövningen i samband med 1953 års grundlagsändringar, konstaterade Andersen att det hade varit politiskt nödvändigt att inte beröra lagprövningens existens. Lagprövningen blev alltså inte godkänd av riksdagen, och det fanns flera politiker som inte ansåg den önskvärd. Den väsentliga frågan var emellertid inte vad som var önskvärt utan vad som var gällande: Enligt Andersen var den allmänna övertygelsen att domstolarna faktiskt prövade lagars grundlagsenlighet, och därmed utgjorde lagprövningen gällande rätt. Egentligen kunde man stanna där, och man behövde inte lägga vikt på om ”den bestaaende Retstilstand kan rubriceres som (kun) Retspraksis eller som (tillige) Retssædvane”.146 Oavsett vilket skulle frågan bli densamma, nämligen om lagprövningen kunde upphävas genom vanlig lag. Det var enligt Andersen osannolikt att Folketinget skulle anta en sådan lag som den Ross hade skisserat. En maktkamp mellan Højesteret och ett folketing som försökte åsidosätta grundläggande friheter skulle inte nödvändigtvis vinnas av Folketinget, eftersom det ansvarade inför sina väljare, som möjligen inte ville att de mest grundläggande rättigheterna skulle inskränkas.147 141 P. Andersen 1960 s. 114. 142 Andersen hänvisade bl.a. till V C Ussing, Scheel, Matzen, Berlin, Olrik. 143 Andersen hänvisade bl.a. till Aschehoug, Morgenstierne, Castberg. 144 P. Andersen 1960 s. 111-116. 145 P. Andersen 1960 s. 117. 146 P. Andersen 1960 s. 118. 147 P. Andersen 1960 s. 117-119. ”Naar man vil undersøge, om der foreligger en Retssædvane, er Spørgsmaalet i første Række, om der i større eller mindre Kredse findes en Overbevisning om, at noget er gældende Ret. Der er Tale om en Tro, der skaber sit eget Objekt.”145
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=