kapitel 6. statsmakternas terrorbalans 513 ståndpunkt. I anledning av bland annat uttalanden i Folketinget kom frågan upp igen år 1968 utan att några nya säkra slutsatser kunde dras.123 Det var, konstaterade Ross i festskriftsartikeln, otvivelaktigt så att domstolarna hade lagprövningsrätt. Om nu Højesteret skulle åsidosätta en lag såsom grundlagsstridig, skulle det kunna tänkas att lagstiftaren stiftade en lag som sade att det inte tillkom domstolarna att pröva lagars materiella grundlagsenlighet. Skulle en sådan lag innebära att domstolarna avvisade invändningar om lagars grundlagsstridighet, eller skulle en sådan lag i sig själv vara grundlagsstridig? Den uppgift Ross påtog sig var att försöka förutspå hur domstolarna skulle agera i en sådan fråga, samtidigt som han insåg att hans uttalanden, genom att klargöra olika sakförhållanden, hade ”karakter af en forudsigelse med vis mulighed til at bestyrke sig selv”.124 Enligt Ross fick Andersen uppfattas så, att lagprövningen hade samma ställning oavsett om den var en följd av en tolkning av grundlagen, en principiell uppfattning om förhållandet mellan grundlag och lag eller utgjorde en rättssedvana. Ross menade emellertid, som redan nämnts, att lagprövningen inte kunde stödjas på grundlagen genom tolkning. Han menade också att grundlagens överordning inte kunde utgöra ett stöd för lagprövningen, eftersom det fanns grundlagar som uttryckligen slog fast att domstolarna inte hade lagprövningsrätt. (Här kan man åter undra om en sådan grundlag i något reellt hänseende kan betraktas som överordnad lag.) En rättssedvana på grundlagsnivå kunde inte skapas av domstolarna ensamma utan samtycke krävdes också av den andra parten i frågan, nämligen lagstiftningsmakten eller till och med de politiska partierna.125 Ett sådant samtycke hade enligt Ross inte lämnats, och grundlagskommissionen hade avstått från att ta ställning i frågan.126 Lagprövningen byggde alltså enbart på rättspraxis. Denna rättspraxis hade tillkommit eftersom frågan om lagprövningen inte hade avgjorts i grundlag eller lag eller på något annat sätt.127 Vad gör domstolarna med sådana oavgjorda frågor, frågade Ross och svarade själv: 123 Peer Lorenzen, ”Domstolenes prøvelsesret overfor loves grundlovsmæssighed” i Studenterafhandlinger til Ugeskrift for Retsvæsen ved 100 årsjubilæet 1967, København 1967, s. 117-131 samt Anton Koch-Nielsen, anmälan därav i UfRB 1968 s. 76-81 på s. 77-79. 124 Ross 1958 s. 358. 125 Ross 1958 s. 358-364. 126 Ross 1959-60 s. 173 not 40 och 1966 s. 197-198 not 44. 127 Ross 1958 s. 364, se även Ross 1959-60 s. 171-172. ”De gør det eneste mulige: de afgør spørgsmålet efter bedste overbevisning, således som de i lys af deres almindelige retsbevidsthet og overvejelser over spørgs-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=