kapitel 6. statsmakternas terrorbalans 511 inte att sådant naggande blir berättigat. På vad grundades då lagprövningen i Danmark? Jo, på ”klar og fast højesteretspraksis selvom endnu ikke nogen lov er blevet underkendt ved endelig dom”.107 Ross åberopade också UfR 1921 s. 148 och 153 (länsavlösningI ochII), UfR1921 s. 168 och 644 (grundbyrder respektive fæsteavlösning), och han noterade att det fanns fall då domare velat underkänna lag, nämligen landsretten i UfR1921 s. 148 och 153 och en dissident i landsretten i UfR1949 s. 1058 (rätt till ersättning för grus?). Frågan om lags grundlagsenlighet prövades prejudiciellt och bara om den hade relevans för en persons rättsställning.108 Ross menade att den rådande ordningen hade nackdelar, särskilt den att en grundlagsfråga kunde komma upp i ett mål som i övrigt inte var särskilt betydelsefullt – något som kunde göra att processformen inte passade för frågans avgörande. Ett sätt att lösa problemet skulle kunna vara att hänskjuta alla grundlagsfrågor till Højesteret. Det skulle innebära att avgörandet blev tillräckligt välgrundat, och den mer komplicerade processformen kanske skulle hålla en del onödiga frågor omgrundlagsstridighet borta: ”Der er efter min mening intet forkasteligt i at grundlovsindsigelsen således vanskeliggøres.”109 Lagprövningen skulle begränsas till de allvarliga och seriösa fallen. Ross lyfte också fram möjligheten – tydligen efter norskt mönster – att låta lagen bestå men mot ersättning.110 Också Ross uttalade sig för en bred normprövningsmarginal. Han höll fast vid vad Højesteret hade uttalat i UfR1921 s. 644 om att grundlagsstridigheten måste framgå med säkerhet, och han tolkade det som ett uppenbarhetsrekvisit. Eftersom den i det fallet aktuella lagen ganska säkert var grundlagsstridig, kunde Ross säga att Højesteret hade sträckt ”grundlovsfortolkningen til dens yderste grænse”.111 Ännu mer återhållsamma var domstolarna när det gällde att tolka de elastiska begrepp som fanns i grundlagen, såsom vad ”Almenvellet” krävde i fråga om expropriation.112 I 1966 års upplaga framhöll Ross dock att lagprövningen, trots dess begränsningar, kunde ha en viss preventiv betydelse gentemot lagstiftaren. Som framgått i föregående avsnitt ansåg Ross dock att reglerna om ikraftträdande av föreskrifter skulle bevakas ganska hårt av domstolarna, även om det krävdes att lovtidendelovens undantagsbestämmelse tolkades på ett in107 Ross 1959-60 s. 168, 1966 s. 191. 108 Ross 1959-60 s. 168-169, 1966 s. 191-192. 109 Ross 1959-60 s. 169-170, 1966 s. 193. 110 Ross 1959-60 s. 169-170, 1966 s. 192-194. 111 Ross 1959-60 s. 171, 1966 s. 194. 112 Ross 1959-60 s. 170-171, 1966 s. 194-195.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=