kapitel 1. inledning 51 verksamheten i rätten: lagar och förordningar, domstolsavgöranden och myndighetsbeslut samt ståndpunkter och ställningstaganden inom rättsvetenskapen. I ett djupare skikt – rättskulturen – sker förändringarna långsammare. Där finns juristernas förförståelse;82 deras metoder och de grundläggande rättsbegreppen och rättsprinciperna. I det djupaste skiktet finns de mest grundläggande principerna, rättens longue durée.83 Indelningen är gjord utifrån både skillnader i förändringstakt och skillnader i det material somhänförs till de olika skikten. Detta kan ställa till problem i fall då tillämpade lagar eller rättsfall är gamla: de finns å ena sidan i ytskiktet och representerar å andra sidanlongue durée. Detta kan också ställa till problem i fall då grundläggande rättsprinciper snabbt ändras: till exempel harEKMRochEG-rättens införande medfört relativt snabba förändringar även i rättens djupare skikt, till exempel när det gäller den grundläggande maktfördelningen.84 Modellen är ändå, eller kanske just därför, till nytta vid analysen av rätten, eftersom den – om man har uppmärksamheten fäst vid detta problem – ger en metod för att analysera dessa frågor och inspirerar till intressanta frågeställningar som de två nyss nämnda exemplen.85 De vanligen långsamma, men i undantagsfall snabba, förändringarna i rättskulturen är inte direkt iakttagbara i ytskiktet, utan det som kan iakttas i ytskiktet är spår av rättskulturen och dess förändringar.86 Det viktiga är inte exakt hur många nivåer man kan identifiera och inte heller exakt var gränsen mellan die” och ”Mellom himmel og jord – eit essay om rettskulturomgrepet” i dens., Den juridiske komedien. Ein antologi over tanke og praksis i den norske rettskulturen si historie, Bergen 2007 (cit. 2007:1 resp. 2007:2), s. 9-15 och 23-24. 82 Jfr Jan Fridthjof Berndt och David R. Doublet, Vitenskapsfilosofi for jurister – en innføring, Bergen 1998, s. 161-221. 83 Kaarlo Tuori, Critical Legal Positivism, Aldershot 2002, och ”Towards a Multi-Layered View of Modern Law” i Fskr. till Aleksander Peczenik, Lund 1997, s. 427-442. Se också Sunde 2007:2, Legrand 1996 s. 56-64, Mark van Hoecke och Mark Warrington, “Legal Cultures, Legal Paradigms and Legal Doctrine: Towards a New Model for Comparative Law” i International and Comparative Law Quarterly, vol. 47, 1998, s. 495-536, ssk. s. 519-520, Kjell Å Modéer, ”Nordisk juristkultur en del av rättskulturen. Förändring och stabilitet” i Nordisk identitet. Nordisk rätt i europeisk gemenskap, Helsingfors 1998, s. 1-14, ssk. s. 12-13, och dens., ”Vad är rättskultur? Om vår tids historiska skolstrid vid juridisk fakultet” i Fskr. till Bengt Ankarloo, Lund 2000, s. 384-403. Kaarlo Tuori har i Ratio and Voluntas. The Tension Between Reason and Will in Law, Aldershot 2011, tillämpat och utvecklat sin teori. Till att en ”rättighet” kan utgöra enhögre regel och ett djupare normativt argument, se Mårten Schultz, ”Nya argumentationslinjer i förmögenhetsrätten. Rättighetsargument” i SvJT2011 s. 9891018 på s. 990. 84 Professor Dag Michalsen, Oslo, har gjort mig uppmärksam på denna problematik. 85 Jfr Sunde 2007:1 s. 11. 86 Tuori 2011 s. 190.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=