kapitel 6. statsmakternas terrorbalans 509 kuterat statsförfattningsrättens syfte och egenart samt dess historiska förutsättningar och ideologiska utveckling kom han fram till avsnittet Grundnormen og grundloven, där han klargjorde bland annat att den grundlagsstiftande makten stod över den vanliga lagstiftande makten och att det över den grundlagsstiftande makten fanns en grundnorm, som återspeglades i grundlagens regler om grundlagsändring, men som logiskt måste anses vara en förutsatt sedvanemässig norm på en högre nivå.94 Ross ansåg således att det fanns en normhierarki.95 Han menade dock, vilket Olsen har framhållit i sin diskussion om Ross,96 samtidigt att den lagstiftande makten var överordnad de andra båda statsmakterna.97 När det gällde domstolarnas rätt att pröva lags giltighet i förhållande till grundlag utgick Ross från att statsförfattningsrätten bestod av kompetensnormer. Om en sådan norm överskridits, var beslutet som sålunda fattats ogiltigt. Frågan var vem som skulle avgöra om myndigheten handlat inom sin kompetens.98 Detta var inte en fråga om vetenskap och objektiv sanning, utan berodde på en ”viljetilkendegivelse”.99 Det skulle kunna vara fråga om olika viljor i det oändliga, med väktarnas väktare på flera nivåer, men: En formell lagprövningsrätt ansåg Ross finnas, och den innefattade inte bara en kontroll av att lagen utfärdats av lagstiftaren utan också att viktiga pro93 Ross 1959-60 s. 136-174 och 1966 s. 154-201. 3 uppl. 1980 genom bl.a. Ole Espersen är väsentligen en à jour-föring av 2 uppl., och 2 uppl. s. 154-201 motsvaras av 3 uppl. 154-196. Texten är bortsett från tillägg av något enstaka rättsfall i allt väsentligt densamma; bl.a. noterar man förvånat att SOU1963:16 i 3 uppl. s. 180 not 7 (jfr 2 uppl. s. 184 not 6) kallas ”det foreliggende udkast til ny svensk forfatning”, flera år efter det att en ny svensk grundlag faktiskt antagits, blott delvis byggd på nämnda utkast. 94 Ross 1959-60 s. 139, 1966 s. 157-158. Se till den sistnämnda frågan bl.a. Niels Egmont Christensen, ”Er grundlovens § 88 en del af grundloven?” i Juristen1960 s. 231-237, Poul Andersen, ”Er Grundlovens § 88 en Del af Grundloven?” i Juristen 1960 s. 507-514 och Erik Siesby, ”Om ændring af grundlovens ændringsprocedure” i Fskr. till Alf Ross, København 1969, s. 459-469. 95 Ross 1959-60 s. 150-152, 1966 s. 170-172. 96 Olsen 2005 s. 273-305, ssk. s. 273-274. 97 Tydligast uttryckt i Alf Ross, Statsretlige studier, København 1959, s. 86; jfr s. 23-70. 98 Ross 1959-60 s. 160, 1966 s. 181-182. 99 Ross 1959-60 s. 160, 1966 s. 182. 100 Ross 1959-60 s. 161, 1966 s. 182. ”Til syvende og sidst – eller eventuelt allerede i første instans! – beror det på en beslutning truffet af visse mennesker om der er handlet forfatningsmæssigt eller ej. Noget andet er, at det er en udbredt opfattelse at man i en vis forstand opnår de bedste resultater, den største ’retssikkerhed’, når domstolene (højesteret) udpeges som den myndighed der har det endelige ord i gyldighedsspørgsmålet.”100
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=