kapitel 6. statsmakternas terrorbalans 507 att föreskriften skulle anses ha trätt i kraft redan den 5 mars och fäste vikt vid dels dess uttryckliga ikraftträdandetidpunkt, dels att det fanns goda skäl för ingripande redan den 5 mars för att skydda betydande samhälleliga värden mot förstörelse, dels att kännedom om föreskriftens innehåll hade spritts genom radio och tidningar, dels ock att polisen hade en – som det får förstås – på ett mera allmänt plan gällande rätt till reglering av trafiken på en viss plats. Käromålet ogillades. Innebörden av det sista argumentet är ganska kryptisk, men det får uppfattas som ett extra argument för den som till äventyrs inte accepterade det övriga resonemanget. I övrigt kan konstateras att domstolarna skilde mellan den formella kungörelsen och det faktiska spridandet av kännedom om föreskriften. Det är inte så konstigt som det kan verka: föreskriften skulle av formella grunder anses gälla efter ikraftträdandetidpunkten oavsett om någon informationskampanj hade förekommit eller ej,86 men nu hade myndigheterna försökt informera om föreskriften så gott det gick. Då fäste domstolarna vikt vid föreskriftens egen ikraftträdandetidpunkt och ansåg, som det får uppfattas, att myndigheterna hade haft goda skäl för ett snabbt ikraftträdande och då var uppenbarligen ett undantag från det normala ikrafftträdandet tidigast på kungörelsedagen möjligt. Alf Ross reagerade mot domen. Han klargjorde att begreppet ’träda i kraft’ innebar att lagen först från den angivna tidpunkten kunde tillämpas mot en enskild av domstolar ochmyndigheter. Men kungörelsen hade den betydelsen att den slog fast den tidpunkt när lagen (tidigast) kunde ha trätt i kraft: Ross argumenterade vidare för att en anordning bara kunde göra undantag från lovtidendelovens huvudregel om det fanns stöd för det i lovtidendeloven själv. I denna lag fanns en formulering om att en föreskrift trädde i kraft en vecka och en dag efter den dag då den hade kungjorts, om inte annat angavs i föreskriften. Detta tolkades av Ross så att undantag bara kunde göras på så sätt att ikraftträdandet skedde efter enlängre frist än enligt lovtidendeloven men inte så att ikraftträdandet kunde ske före kungörelsen: ”Me86 Jfr Ross 1959 s. 27, ssk. not 6. 87 Ross 1959 s. 27-28. ”Det afgørende spørgsmål er om en lov eller anordning – som antaget af Justitsministeriet og retten – kan bestemme at skulle træde i kraft til et tidspunkt som der ligger forud for kundgørelsen. Dette spørgsmål må efter min mening besvares klart benægtende. For anordningers vedkommende fordi en bekræftende besvarelse ville stride såvel mod lovtidendeloven som mod grundloven.”87
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=