konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 500 äldre bestämmelsen, lex prior, kunde gälla vid sidan av den nya, eller på så sätt att den ersatte den äldre lagen. Enlex inferior kunde däremot i förhållande till lex superior aldrig tolkas så att den ersatte eller ändrade denna. Ett åsidosättande av den lägre lagen utgjorde heller ingen inskränkande tolkning utan just ett åsidosättande, och det var redan av den anledningen att den hade en ”lavere Gyldighed”.58 Kunde då lagstiftaren genom lag frånta domstolarna en i praxis antagen lagprövningsrätt? Andersen övergick till att försöka närmare definiera vad som var gällande dansk rätt på området. Det fanns inga klara besked från den grundlagsstiftande riksförsamlingen eller i doktrinen, även om riktningen antyddes av det särskilda förfarandet för grundlagsändring och att det som skyddades av lagprövningsrätten var medborgarnas friheter och politiska rättigheter.60 Domstolarna hade prövat lagars materiella grundlagsenlighet, även om de i samtliga fall hade förklarat den ifrågasatta lagen grundlagsenlig. Andersen menadeattdetvar”aldeles fast Retspraksis, at Domstolene paakender Spørgsmaalet om Loves materielle Overensstemmelse med Grundloven”.61 Frågan var då vilka begränsningar det fanns för lagprövningen, närmare bestämt beträffande den omfattning i vilken den utövades. En första fråga var om det fanns skönsmässiga bedömningar som domstolarna måste acceptera att lagstiftaren hade gjort. Expropriation kunde enligt grundlagen ske bara om ”Almenvellet” krävde det. Andersen uppfattade bestämmelsen sommycket elastisk, men det kunde tänkas att elasticitetsgränsen överskreds. Andersen uppfattade UfR1921 s. 168 (grundbyrder) som att domstolarna 58 P. Andersen 1954 s. 460. 59 P. Andersen 1954 s. 460-461. 60 P. Andersen 1954 s. 462-466. Se också P. Andersen 1954 s. 587-595. 61 P. Andersen 1954 s. 469. Han hänvisade särskilt till UfR1904 s. 231 (fredning inskränkte fiske), 1912 s. 545 (tiondeavlösning), 1913 s. 457 (Esbjergs hamn), 1921 s. 148 (länsavlösningI), 1921 s. 153 (länsavlösningII), 1921 s. 168 (grundbyrder), 1921 s. 644 (fæsteavlösning) och 1935 s. 1 (domarpensionering). ”Det er imidlertid klart, at Lovgivningsmagten ikke kan smøge Prøvelsesretten af sig, hvis Domstolenes Adgang til at tilsidesætte grundlovstridige Love beror paa en Fortolkning af Grundloven eller paa en principiel Opfattelse af Forholdet mellem Grundlov og Lov. Men det samme gælder, hvis Domstolenes Prøvelsesret antages at have sædvaneretlig Hjemmel; thi en saadan Sædvaneret maa, som det er antaget i Norge, staa i Rang med Grundlovsbestemmelser, saaledes at den ikke kan ændres ved almindelig Lov. Det er da ogsaa ved Forslag om en Grundlovsændring, at man i Norge har gjort Forsøg paa at afskaffe Domstolenes Prøvelsesret.”59
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=