kapitel 6. statsmakternas terrorbalans 499 mycket som skulle krävas för att så skulle ske. Ett motsatt argument kunde dessutom vara att lagstiftaren skulle vara mer noggrann omdomstolarna kontrollerade grundlagsenligheten. Andersen nämnde också att lagprövningen var en garanti för grundlagens upprätthållande. Samtidigt fanns här ett motargument, nämligen att grundlagen riskerade att stelna och inte följa med sin tid. Men denna uppfattning innebar enligt Andersen ett underkännande av grundantagandet att grundlagen hade en ”højere Gyldighed”53 än vanliga lagar. Principiellt en annan sak var lagprövning med bred normprövningsmarginal, såvida inte marginalen blev så bred att alla tänkbara fall föll inom den – något som ju faktiskt hade förespråkats av Ernst Andersen i den tillfälliga läroboken år 1948.54 Enligt Poul Andersens uppfattning var det dengrundlagsstiftande makten somvar suverän, och lagstiftare, regering och domstolar var likaberättigade i förhållande till denna. Poul Andersen motsatte sig synsättet att riksdagen som (vanlig) lagstiftare var suverän, för Riksdagen hade inte ansetts suverän år 1849.55 En reflektion här är att kungamakten förmodligen uppfattades som suverän då, och även om man hade tillämpat den monarkiska principen hade man varit i samma rättsläge som det Poul Andersen försökte vederlägga. Efter att ha diskuterat den allmänna rättspolitiska och författningsteoretiska grunden för lagprövningen övergick Andersen till att diskutera ”teknisk-saglige Hensyn”.56 Han uttalade sig för en noggrannare förhandsprövning och tog den svenska lagrådsgranskningen som förebild. Ett tekniskt-sakligt hänsyn var den rättsosäkerhet det kunde innebära, något som redan Ørsted hade nämnt, om en lag som redan tillämpats en tid ansågs grundlagsstridig eller om olika domstolar kom till olika slutsatser. Enligt Andersen fanns det olika sätt att lösa detta problem, såsom att som i Österrike, Tyskland och Italien ha en särskild författningsdomstol eller att som i Norge utöva den på ett sätt som inte medför rättsosäkerhet: ”Naar Prøvelsesretten udøves med Maade, er den deraf følgende Retsusikkerhed for intet at regne sammenlignet med den Retsusikkerhed, som beror paa almindelig Fortolkningstvivl.”57 Andersen gjorde en skarp skillnad mellan lex posterior- och lex superiorprinciperna. Enlex posterior kunde tolkas antingen inskränkande, så att den 53 P. Andersen 1954 s. 455. 54 Ross och Andersen 1948 s. 83 55 P. Andersen 1954 s. 455-457. 56 P. Andersen 1954 s. 457. 57 P. Andersen 1954 s. 459.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=