kapitel 6. statsmakternas terrorbalans 497 Federspiel tog upp frågan om vad det närmare bestämt skulle betyda, att grundlagen inte skulle innebära någon förändring i domstolarnas lagprövningsrätt. ”Og hvad er den bestående tilstand?”41 Ja, det var oklart. En del förnekade och andra hävdade att lagprövningsrätten fanns, och domstolarna hade visserligen sagt att de hade lagprövningsrätt men aldrig utövat den.42 Venstremannen Niels Christian Nielsen-Man anknöt till samma oklarhet och bad statsministern om ett klarläggande av att avsikten inte var att försvaga domstolarnas lagprövning.43 Statsministern Erik Eriksen svarade ”at der ikke er ændret noget med hensyn til prøvelsen af loves grundlovsmæssighed”;44 ett klargörande som inte klargjorde någonting. Efter ett ytterligare riksdagsbeslut och en folkomröstning kom de föreslagna bestämmelserna att tas in i grundlagen,45 men som redan framgått förblev själva lagprövningsfrågan oreglerad. Enligt Jensen utgjorde antagandet av 1953 års grundlag inget hinder för en fortsatt utvecklad lagprövning, men ”den tvetydige politiske holdning”46 gjorde att det var tveksamt hur långt domstolarna kunde gå. Poul Andersen hade redan år 1930 diskuterat lagprövningen vid det nordiska 40 Riksdagstidende, Forhandlinger i Landstinget, 1952-53, sp. 558. 41 Riksdagstidende, Forhandlinger i Landstinget, 1952-53, sp. 559. 42 Riksdagstidende, Forhandlinger i Landstinget, 1952-53, sp. 559-560. 43 Riksdagstidende, Forhandlinger i Landstinget, 1952-53, sp. 580. 44 Riksdagstidende, Forhandlinger i Landstinget, 1952-53, sp. 615. 45 Se till betydelsen av att expropriationsersättningens storlek efter grundlagens antagande kunde prövas av domstol Bent Christensen, ”Domstolsprøvelse vedrørende ekspropriationserstatningens størrelse” i UfRB 1988 s. 145-152. 46 Jensen 1999 s. 240. ”Der er en ting her i landet, der går dybere end grundloven, en ting, som har stået gennem vekslende forfatninger, gennem håndfæstningernes kongedømme, gennem enevælden, gennem den frie forfatning. Det er loven, selve retsopfattelsen, hele vor gamle retskultur, som den har fundet udtryk, bedre end nogen idag kunne skrive det, i fortalen til Jydske Lov. Det er disse umistelige menneskerettigheder, som borgerne har krav på at beskyttes i deres nydelse af, også overfor den lovgivende magt, og dèr nytter store ord ikke. Det nytter ikke, at man i kapitlet om frihedsrettighederne skriver nok så stærke adjektiver. Det eneste, der dèr har interesse, er: Hvordan skal jeg søge min retsbeskyttelse? Retsbeskyttelsen kan borgerne ikke søge andetsteds end hos domstolene.” Poul Andersen: ”aldeles fast Retspraksis” men med ”Tvivlsmargin”
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=