konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 494 densamma som år 1848-49, ”men med knap så skarpe fronter, og med en åbning, der måtte være en følge af den højesteretspraksis, som havde fundet sted.”21 Detta framkommer också i riksdagsdebatten. När statsminister Erik Eriksen lade fram grundlagsförslaget i Folketinget nämnde han att det genom grundlagsförslaget inte indirekt hade tagits ställning i frågan om domstolarna kunde pröva lagars grundlagsenlighet.22 SocialdemokratenHans Hedtoft uttalade i debatten vid den första riksdagsbehandlingen att det i anslutning till expropriationsbestämmelsen inte i kommissionen hade tagits ställning till om domstolarna hade lagprövningsrätt – men: Här kommer samma motsägelse till uttryck som nyss nämnts. Enda förklaringen är att lagprövningen visserligen existerade men att normprövningsmarginalen var så bred att något åsidosättande var otänkbart. Venstremannen Niels Elgaard menade däremot att tolkningen att lagars grundlagsenlighet inte skulle kunna prövas av domstolarna var oriktig, även om han inte uttalade sig om hur långt prövningen skulle gå.24 Den konservative Karl Olsen var mera tydlig och klargjorde att uttalandet att någon ändring i rättsläget inte var avsedd tog sikte på Han uttalade också att det var betydelsefullt att domstolarnas lagprövningsrätt enligt rådande rättsläge erkändes ”fra alle sider ved den nævnte udtalelse i forfatningskommissionens betænkning.”26 KommunistenAksel Larsen ville 21 Jensen 1999 s. 240. 22 Riksdagstidende, Forhandlinger i Folketinget, 1952-53, II, sp. 2019. 23 Riksdagstidende, Forhandlinger i Folketinget, 1952-53, II, sp. 2223. 24 Riksdagstidende, Forhandlinger i Folketinget, 1952-53, II, sp. 2234. 25 Riksdagstidende, Forhandlinger i Folketinget, 1952-53, II, sp. 2248. 26 Riksdagstidende, Forhandlinger i Folketinget, 1952-53, II, sp. 2248. Riksdagsdebatten ”Det ville efter vor opfattelse være en ulykkelig situation, hvis domstolene ville underkende en lov, som den lovgivende myndighed har vedtaget og kongen givet sin underskrift. Det kunne tænkes at føre til en konflikt med vidtrækkende konsekvenser, og det må derfor hilses med tilfredshed, at status quo opretholdes. Vi er bedst tjent med den tradition, der er skabt.”23 ”den hidtidige retstilstand, alltså den gældende retspraksis, som ikke lader tvivl tilbage om, at de danske domstole har ret til at prøve loves grundlovsmæssighed. I en lang række højesteretsdomme er det fastslået, at domsolene har denne ret, selvom ingen højesteretsdom endnu har tilsidesat nogen lov som grundlovsstridig.”25
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=