konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 490 mel’, lagstöd, för ingripande beslut. Det är fråga om den negativa sidan av konstitutionellt kritiskt dömande. I ett annat mål, UfR1952 s. 538, kunde dock ingripande mot enskild ske utan särskilt gott ’hjemmel’. En utlänning, Marinus Gysen, omhändertogs för att han inte skulle undandra sig utvisning. Danska och belgiska myndigheter fann det oklart i vilket land han var medborgare,6 och han placerades i ett ”arresthus” där innehållet i hans korrespondens kontrollerades. Gysen menade att brevkontrollen stred mot grundlagen och ville få en domstolsförklaring att censuren var oberättigad och olaglig. Enligt 79 § grundlagen fick undersökning av brev bara ske efter rättens beslut, såvida det inte gjordes undantag från detta i lag. Østre landsret fann att 79 § gällde även utanför straffprocessens område, men Gysen hade ändå inte framgång med sin talan. Enligt landsrätten var det fast praxis att sätta utlänningar som skulle utvisas i arresthus, och då följde det i sin tur av ”almindelige sikkerheds- og fængselsordenshensyn”7 att breven kunde kontrolleras. En av landsrättens ledamöter tolkade lagen mera strikt. Han delade majoritetens uppfattning att 79 § gällde även utanför straffprocessens område, men bestämmelser om censur av häktades korrespondens kunde inte tillämpas på Gysen: Højesteret instämde i landsrättens bedömning att det följde av ”almindelige sikkerheds- og fængselsordenshensyn”9 att korrespondensen kunde kontrolleras för personer i arresthus. Jag uppfattar fallet som exempel på ganska klar grundlagsstridighet. En myndighet har granskat en persons post utan stöd av lag eller rättens beslut men i analogi med föreskrifter om häktade och stöd av något så vagt som ”almindelige sikkerheds- og fængselsordenshensyn”. Højesterets dom innebar ett tredje alternativ i 79 § grundlagen, vid sidan av stöd i lag eller domstolsavgörande, nämligen stöd i administrativ praxis eller allmänna hänsyn. 6 Se härtill, och till frågan om det fanns erforderligt rättsligt intresse för honom att få föra den aktuella talan, UfR1951 s. 92. 7 UfR1952 s. 538 på s. 539. 8 UfR1952 s. 538 på s. 539. 9 UfR1952 s. 538 på s. 540. ”Herefter, og da der ej heller iøvrigt i lovgivningen har foreligget den fornødne hjemmel for den udøvede censur af sagsøgerens post, og da en henvisning til almindelig sikkerhedshensyn o. l. efter min mening ikke kan begrunde et sådant indgreb i den ved grundloven sikrede brevhemmelighed, stemmer jeg for at tage sagsøgerens påstand til følge [---].”8
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=