kapitel 1. inledning 49 Norden som en enhetlig rättskultur och av denna rättskulturs starka koppling till civil law-rättskulturen. Den betydelse detta har för förevarande arbete är att en viss förutsättningslöshet i dessa hänseenden underlättar analysen av hur de nordiska rättskulturerna förhåller sig till varandra på ett så centralt område som domstolarnas oberoende i förhållande till övriga statsmakter. Den å ena sidan förhärskande utgångspunkten att de nordiska rättsordningarnas likhet är framträdande, å andra sidan utgångspunkten att Norges rättsutveckling när det gäller lagprövningen markant skiljer sig från de andra ländernas,74 gör det intressant att undersöka skillnader och likheter och förklara dessa. Detta bidrar också till den fortsatta analysen av hur domstolarnas oberoende förhåller sig till de nya internationella rättsordningarna. Vad som emellertid förenar de nordiska länderna i ett västligt75 perspektiv är följande faktorer. Det saknas författningsdomstolar, så i den mån grundlagen tillämpas av domstol sker det genom de vanliga domstolarna. Högsta judiciella uttolkare av grundlagen är därmed de vanliga högsta domstolarna. I Danmark och Norge finns en ensam högsta domstol i respektive land, Højesteret respektive Høyesterett. I Sverige och Finland finns två högsta domstolar, Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen (i Sverige tidigare Regeringsrätten), där de högsta förvaltningsdomstolarna sedan tidigt 1900-tal övertagit förvaltningsrättskipningen från administrativa organ. Institutionsstrukturen för delvis tankarna till systemet i USA, där den ensamma högsta domstolen främst är högsta judiciella uttolkare av grundlagen; detsamma gäller för övrigt i varje delstat. Å andra sidan finns inte i något av de nordiska länderna, såsom i USA, ett öppet erkänt (parti)- politiskt tillsättningsförfarande av domartjänsterna i de högsta instanserna.76 Den inomnordiska skillnaden mellan systemet med två domstolsslag respektive ett domstolsslag har redan nämnts och antyder kopplingar till civil law- respektive common law-kulturen. De nordiska ländernas rättskipning i konstitutionella frågor företer alltså likheter med systemet i USAbortsett från de (parti)politiskt motiverade domartillsättningarna där. I många västeuropeiska länder finns ett politiskt inslag i utnämnandet av domare i författningsdomstolarna, medan det sker 73 Jfr härtill Kjell Å Modéer, ”’Åt helvete med harmonin.’ Den nordiska rättsvetenskapens transformering från konsensus till konflikt” i Modéer och Sunnqvist (red.) 2010 s. 9-25 ssk. s. 11. 74 E. Smith 1993 s. 67. Se också Helgadóttir 2006 s. 2. 75 Jfr till detta begrepp bl.a. Harold J. Berman, Law and Revolution. The Formation of the Western Legal Tradition, Cambridge/London 1983 och Caenegem 1995. 76 Jfr Helgadóttir 2006 s. 8.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=