kapitel 5. lagprövning i kris och som rättsstatssymbol 483 ett motsvarande agerande. Cervin gjorde vad han kunde för att på grundlagsenligt sätt tillämpa lag, och frågan som ibland uppkommer är om det hade varit hedervärt att agera som han gjorde om det hade lett till ockupation. Målet i Sverige och Danmark var ju att ge efter så mycket att förtrycket inte blev så hårt som det skulle kunna bli. Mot detta kan ställas frågan om det verkligen är värt att offra en enskilds rätt i ett enskilt mål för ett sådant ändamål. Den frågan kan inte besvaras här, men det kan konstateras dels att domarens uppgift att på grundlagsenligt sätt tillämpa lag väl måste vara än viktigare i kristider, dels att den enskilde domarens ansvar för detta är en del av ett samfällt motstånd mot orättshandlingar. Efter kriget återtog Høyesterett sitt kritiska förhållningssätt till lagstiftningen och prövade grundlagsenligheten i nödlagstiftningen under kriget, och en ledamot analyserade även den enskildes förpliktelser i ljuset av närmast naturrättsliga folkrättsregler. Här kom synsättet att det finns oberoende av lag gällande rättsregler till tydligt uttryck, och det är inte förvånande eftersom det under hela Norges konstitutionella historia efter 1814 funnits en sådan beredskap. I Danmark uppvisade domarna en stark lojalitet mot regering och lagstiftare, både under kriget och efter kriget. Detta hänger samman med att regeringen inledningsvis samarbetademed ockupationsmakten och att det inte heller sedan samarbetet avslutats av tyskarna fanns en alternativ regering att knyta an till. Väl kunde den danska Højesteret ha bevakat grundlagsrättigheterna och grundläggande rättsprinciper mot regeringen-ockupationsmakten och mot den nya regeringens retroaktiva lagstiftning efter kriget, men det hade förutsatt att Højesteret ställde sig i motståndsrörelsens första linje. Jämfört med Norge saknades i Danmark en alternativ laglig regering att knyta an till, men viktigt är också arvet från enväldet. Højesteret hade sannolikt inte skakat av sig detta404 utan fortsatte med lagstiftar- och regeringslojaliteten. Ernst Andersen legitimerade också denna domstolsförsiktighet genom sin kritiska granskning av den amerikanska högsta domstolens excesser och sitt stöd för danska domstolars försiktighet. Sverige intog en mellanställning. I de få uppmärksammade fall som finns tog de flesta av de svenska domare som medverkade ett tydligt ställningstagande för legaliteten. Detta hänger samman med att lagen, inte grundlagen, var medborgarens skydd mot staten. Skyddet mot staten uppfattades inte som ett skydd mot ingripande lagstiftning utan som ett skyddgenom lagmot 404 Jfr i följande kapitel att det ännu fram mot 1990-talet ansågs relevant att diskutera.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=