konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 482 är omett införande av fri- och rättigheter i svensk grundlag hade kunnat medföra, indirekt, att den hade ansetts överordnad. Efter andra världskriget var det också i Norge som den största tydligheten fanns. Andenæs skrev uttryckligen att grundlagen var överordnad lag och att den riktade sig till domarna. De var grundlagens väktare. I svensk praxis kan möjligen ett sådant synsätt iakttas – domstolarna tillämpade i alla fall grundlagen, och de utvidgade ocksåmöjligheten till domstolsprövning något. Om man undantar tydligheten i Norge får man säga att det i de båda andra länderna, Sverige och Danmark, rådde en sådan oklarhet om grundlagens eller lagstiftarens överordning, normhierarki eller statsmaktshierarki, att den typen av indelningar inte kunde läggas till grund för några generellt tilllämpliga slutsatser. Ett tecken på detta är det uppenbarhetsrekvisit som förekom i diskussionerna i NJA1948 s. 188. Hos Ernst Andersen ochAlf Ross var grundlagen visserligen överordnad, men domarna skulle vara försiktiga med att tolka grundlagen. Det innebar i sin tur att lagstiftaren tolkade grundlagen och att domarna hade en bred normprövningsmarginal att iaktta. 1940-talets erfarenheter bildar en referensram för diskussioner om hur domare kan, bör och inte bör agera under kris och utsatta för påtryckningar. Det förstärker därmed möjligen en typ av oavhängighet som kan vara svår att applicera på fredstida förhållanden. De synsätt som har sedimenterats kan emellertid finnas i beredskap för liknande situationer senare, om minnesplatserna hålls levande. Det kan inte sägas annat än att domarnas position på ytan var svag: Vad innebar åberopandet av en grundlag mot en övermäktig ockupationsmakt? Det fanns dock domare som bjöd motstånd, och jag har redan nämnt den symboliska betydelsen av detta i Norge. Norge var då redan ockuperat, och man kan associera till Christian Naumanns uttalande om att en domare vars samvete förbjöd honom tillämpa gällande lag borde mera lyda Gud än människor och ta avsked från ett ämbete som medför åligganden som han inte kunde fullgöra. Frågan är nu vad som hade hänt i Sverige och Danmark vid Mellanpositioner Sedimentering av synsätt? Domarattityder: Konstitutionellt kritiskt dömande? Konstituering och begränsning rörande domarens handlingsalternativ
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=