konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 480 och Östen Undén till den internationella rättssäkerheten.402 Detta säger något om de stämningar som rådde direkt efter kriget. Uppgörelserna efter kriget i Norge och Danmark kan förstås diskuteras som exempel på den konstitutionella standarden i dömandet, men frågan är vad det säger. Olika principer – förutsebarheten i straffrättskipningen och kravet på skriven strafflag å den ena sidan och kravet på bestraffning av uppenbart orättfärdiga handlingar å den andra – stod mot varandra i hela Europa och ingen avvägning var helt invändningsfri. Hur förutseende kan en lagstiftare vara när det gäller att i förväg förbjuda framtida grymheter? Det tänkbara konstitutionellt kritiska dömandet på den positiva sidan – åsidosättande av grundlagsstridiga lagar – är inte lika synligt. Något senare måste stämningsläget ha förändrats. Rättsuppgörelsen var, liksom förhållandena under kriget, en exceptionell rättslig situation. I likhet med den finska ökande lagstiftarlojaliteten hos domstolarna efter det att självständigheten införts, ökade de norska domstolarnas lagstiftarlojalitet efter det att rättsuppgörelsen avslutats. En förklaring till detta kan antas vara att stämningarna i ett land där frihet och ordning nyligen (åter)införts går i den nationella samlingens tecken och i riktning mot att lagstiftarens demokratiskt förankrade beslut respekteras. Att Høyesterett krävde att få pröva folkrättsenligheten av ockupationsmaktens åtgärder kunde inte heller leda till slutsatsen att domstolen borde pröva folkrättsenligheten av den lagliga lagstiftande och verkställande maktens föreskrifter och beslut.403 Detta kan förklara lagprövningens minskade betydelse också i Norge efter det att rättsuppgörelsen avslutades och inriktningen var att ena landet. Det nu sagda kan också uttryckas som att lagprövningens stärkta symboliska betydelse inte motsvarades av en stärkt reell betydelse, eller, kanske hellre som att lagprövningen blivit symbol för något annat än ett normalt men viktigt inslag i domstolarnas verksamhet. Vad kan detta bero på? En anledning kan vara att lagprövningen har fått en dimension av motstånd mot utifrån styrda makthavare och kontroll av lagstiftning som skett i kris. Att då, i ett återuppbyggnadsskede avseende de lagliga strukturerna, använda lagprövningen mot fredlig, demokratiskt stiftad lag, kanske inte framstår som angeläget. Lagprövningen har gått från att vara ett någorlunda normalt inslag efter en lagstiftningsprocess där lagstiftaren inte exakt kan förutse lagens effekter i alla tänkbara fall till att vara en svårtillämpad motstånds- och/eller krissymbol. 402 Östen Undén, ”Från NF till FN” i Juristen1945 s. 122-124. 403 Smith och Smith 1982 s. 162-163.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=