konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 478 na var försiktiga med att utöva ett konstitutionellt kritiskt dömande. I Sverige fortsatte emellertid domstolarna att – utan särskilt många principiella resonemang – utföra prövning av om lagstiftaren och regeringen hållit sig inom sina lagliga gränser när de drog in förmåner, beslutade om avgifter och omreglerade verksamheter. Den romerska sentensen ”inter arma silent leges” eller ”silent enim leges inter arma” (cicero) betyder inte, som man skulle kunna tro, att allt är tilllåtet i krig. Den ger tvärtom uttryck för nödvärnsrätten, det vill säga att man i en situation där man är utsatt för ett angrepp får göra något som annars hade varit otillåtet. Endast i det avseendet tiger lagarna.395 Den privatperson som utsätts för ett våldsamt angrepp har generellt rätt att möta detta med självförsvar och därvid utföra gärningar som annars hade varit straffbelagda, så länge dessa inte är oproportionerliga i förhållande till det angrepp som skulle avvärjas. I andra typer av nödsituationer kan en privatperson ha rätt att utföra annars straffbelagda handlingar för att undanröja en fara. På liknande sätt har lagstiftare och regeringar ansett sig ha rätt att i krigs- och kristillstånd agera i strid med grundlagen för att på bästa sätt kunna hantera nödsituationen. I sådana fall är det intressant att diskutera om ett sådant beslut är slutligt och inte kan ifrågasättas av domstolarna, eller om domstolarna anser sig berättigade att i efterhand pröva om någon nödsituation verkligen var för handen och, om så inte var fallet, underkänna nödlagstiftningen såsom grundlagsstridig. Samma situation uppkommer när domstolarna uppmanas åsidosätta grundlag och lag för att avvärja en nödsituation. Høyesterett använde lagprövningen som en symbolfråga år 1940. Även om det inte var fråga om lagprövning i ett mål som redan hade kommit inför Høyesterett ansåg sig domstolen ha fått så klara indikationer på att ockupationsmakten inte skulle acceptera den rådande konstitutionella maktbalansen att domarna inte kunde kvarstå i sina ämbeten. Høyesteretts agerande blev symboliskt viktigt och presenterades för svenska jurister bland annat genom en artikel av Östen Undén, då universitetskansler, i Svensk juristtid395 Bengt Lassen, ”’Inter arma silent leges’” i SvJT1944 s. 449-452. Se också Erik Sjöholm, ”Den statliga nödrätten och dess problematik” i SvJT1974 s. 579-591. 5. Sammanfattande slutsatser Minnesplatser: Bevakning av rätten mot makten
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=