konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 476 År 1941 överlät rederiet rättigheterna till fartyget till ett italienskt rederi. Amerika-Linien betalade år 1942 stämpelskatt för överlåtelsen men bestred samtidigt skyldigheten att betala stämpelskatt och begärde att staten skulle betala tillbaka beloppet. Kungl. Maj:t ansåg att inte bara försäljning av fartyg utan också försäljning av rätt till fartyg under byggande var omfattad av stämpelskatt och avslog begäran om återbetalning.388 Rederiet stämde staten – se NJA1949 s. 537 – och anförde att fartygsöverlåtelsen inte omfattades av stämpelskatt eftersom fartyget inte hade svensk nationalitet, inte var färdigbyggt och inte hade svensk hemort. Staten bestred att allmän domstol var behörig att pröva frågan, eftersom prövning hos Kungl. Maj:t redan hade skett och att frågor om kronans ingälder var undandragen allmän domstols prövning enligt 10 kap. 26 § 1734 års rättegångsbalk. Rådhusrätten slog emellertid, med instämmande av hovrätten, fast att Amerika-Linien ”måste anses lagligen berättigad att få sin i målet instämda talan prövad av domstol”.389 Rådhusrätten ansåg att varvet var ägare av fartyget till dess det avlämnat det till köparen. Amerika-Linien hade alltså inte sålt något fartyg och hade rätt att få tillbaka skatten från staten. Hovrätten fastställde rådhusrättens dom.390 Högsta domstolens majoritet utförde en ganska strikt tolkning av lagens ordalydelse och fann det uppenbart att Amerika-Linien saknat skyldighet att anmäla det beställda fartyget till fartygsregistret före överlåtelsen, och följaktligen hade bolaget inte heller haft skyldighet göra anmälan för att avregistrera fartyget. Då kunde stämpelskatt inte tas ut, och staten blev återbetalningsskyldig.391 Ett justitieråd var skiljaktigt beträffande motiveringen och ansåg att lagstiftningen var tvetydig. Han hänförde sig uttryckligen till att det vid sådan ”bristfällighet i lagstiftningen”392 som fanns i fallet saknades stöd för uttagande av stämpelavgift. Referenten, justitierådet Walin, som dikterade domen utvecklade också sin mening och analyserade där vad lagstiftaren kunde tänkas ha avsett; avsikter som tydligen var mer vittomfattande än lagtexten kommit att bli.393 Rättsfallet visar dels att det fanns en viss beredvillighet från domstolarnas sida att pröva mål mellan enskild och staten, vilket ligger i linje med NJA 1907 s. 188 (prästdotterns pension) och 1948 s. 458 (Skånska prästerskapets 388 NJA1949 s. 537 på s. 537-538. 389 NJA1949 s. 537 på s. 539. 390 NJA1949 s. 537 på s. 539-541. 391 NJA1949 s. 537 på s. 541-542. 392 NJA1949 s. 537 på s. 542. 393 NJA1949 s. 537 på s. 542-544.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=