kapitel 5. lagprövning i kris och som rättsstatssymbol 475 Beckmans argumentationslinje men utan att ta ställning till vad han hade haft för uppfattning om frågan hade uppkommit – en enskild part skulle kunna yrka fastställelse av att en viss föreskrift inte var tillämplig på vederbörande. Två justitieråd, Ljunggren och Ericsson, ansåg att Kungl. Maj:t haft bemyndigande i lag att meddela föreskrift om avveckling av kassan. Däremot var de av annan uppfattning när det gällde återbetalningsskyldigheten. Ericsson instämde med Ljunggrens skrivning: Även om kassan var offentligrättslig var den ett eget subjekt, och då hade kungen i statsrådet ingen rätt att ålägga den betalningsförpliktelser. Detta hade däremot kunnat ske genom lag. De båda justitierådens skiljaktiga mening är det första exemplet på att ledamöter av Högsta domstolen funnit skäl att åsidosätta en förordning. Något uppenbarhetsrekvisit eller liknande synes de inte ha tillämpat. I NJA1934 s. 515 (Lübeckska målet) hade fastslagits att domstol kunde pröva om förordning var materiellt grundlagsenlig, och i NJA1948 s. 458 slogs nu fast att domstol kunde pröva om förordning var rätt typ av föreskrift eller om riksdagens medverkan hade krävts för att föreskriften skulle vara gällande.387 Detta var inte bara två sidor av samma mynt. En materiellt grundlagsstridig regel i en förordning kunde ofta vara grundlagsenlig om den var intagen i lag, förutsatt att den i grundlagen reglerade frågan närmare kunde regleras i lag med riksdagens samtycke. Även en lag måste emellertid kunna vara materiellt grundlagsstridig, om den går utöver vad som medges i grundlagen. Svenska Amerika-Linien beställde år 1936 ett fartyg hos ett italienskt varv. 386 NJA1948 s. 458 på s. 479. 387 Se inte minst referatrubriken (på s. 458). ”Befogenhet att ålägga kassan återbetalningsskyldighet i fråga om vissa av pastorat tidigare erlagda belopp kan emellertid, trots kassans jämväl offentligrättsliga ställning, icke anses tillkomma Konungen, vare sig i kraft av berörda bemyndigande eller på annan grund; och då vid sådant förhållande kungörelsens andra och tredje moment icke äro för kassan bindande, prövar jag lagligt att, med ändring av HovR:ns dom, lämna utan bifall den mot kassan förda talan om förpliktande att fullgöra vad kassan blivit ålagt i dessa moment av 1943 års kungörelse.”386 • Domstolsprövning och oklar skattelag
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=