kapitel 5. lagprövning i kris och som rättsstatssymbol 473 Kronan yrkade vid Lunds rådhusrätt att kassan skulle förpliktas fullgöra vad den ålagts i kungörelsen, det vill säga att indriva byggnadskassans fordringar och avveckla dess förpliktelser samt omsätta tillgångarna i likvida medel och dels inbetala dessa till stiftsnämnden för vidare fördelning till pastoraten, dels återbetala för mycket inbetalda avgifter direkt till pastoraten. Kassan bestred kronans talan och gjorde gällande att den inte var bunden av 1943 års kungörelse. Den var en privaträttslig sammanslutning och kunde inte genom ett beslut av Kungl. Maj:t upplösas eller avhändas sin egendom. Kronan gjorde å sin sida gällande att kassan bara till formen var privaträttslig men reellt ett förvaltningsorgan, inrättat för att administrera prästerskapets offentligrättsliga byggnadsskyldighet, underkastat Kungl. Maj:ts administrativa bestämmandemakt.380 Rådhusrätten fann att kassan, sedan dess uppgifter förts över till pastoraten och dess skulder blivit betalda, inte hade någon funktion att fylla. Kronan hade då rätt att återkalla stadfästelsen av kassans reglemente och förordna att kassan skulle likvideras. Rådhusrätten fann vidare att kassan inte hade förvärvat äganderätt till några byggnader och att det överskjutande belopp som fanns sedan skulderna betalts härrörde från avgifter pastoraten betalat in, varför de skulle återbetalas. En ledamot var skiljaktig och ogillade käromålet på den grunden att kronan inte var rätt kärande.381 Hovrätten ansåg, lika med rådhusrätten, att kassan inte hade förvärvat någon egendom och att överskjutande avgifter skulle betalas tillbaka till pastoraten. Hovrätten fann att Kungl. Maj:t hade varit behörig meddela föreskrifter om avveckling av kassans verksamhet, ”i följd varav K. M. jämväl äger föra talan om skyldighet för kassan att fullgöra vadK. M. i sagda kungörelse ålagt kassan”.382 des över till pastoraten. Skyldigheten att betala avgifter till byggnadskassan fördes också över till pastoraten. År 1933 beslutade Kungl. Maj:t om avveckling på visst sätt av pastoratens betalningsskyldighet till kassan. Därefter gjorde stiftsnämnden i Lund en framställning om att kassan skulle likvideras, något kassan motsatte sig eftersom den dels ansåg sig äga prästgårdsbyggnaderna, dels hade vissa fondmedel som inte hade med byggnaderna att göra och som i vart fall inte borde omfattas av likvidationen. År 1943 utfärdade Kungl. Maj:t en kungörelse om avveckling av kassan, men kassan meddelade domkapitlet och stiftsnämnden att den inte ansåg sig bunden av kungörelsen. Kungl. Maj:t uppdrog då åt justitiekanslern att förordna någon att föra kronans talan mot kassan. Se NJA1948 s. 458 på s. 458-472. 380 NJA1948 s. 458 på s. 472-474. 381 NJA1948 s. 458 på s. 474-477. 382 NJA1948 s. 458 på s. 477.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=