konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 468 Sundberg anförde några exempel. En ursprungligen grundlagsstridig författning kunde genom många års tillämpning ha fått sådant stöd i sedvana att den skulle tillämpas ändå. Ett grundlagsstadgande kunde genom många års tillämpning ha fått en viss tolkning, som borde upprätthållas. En författning kunde slutligen vara tillkommen i en statsrättslig nödsituation:358 Däremot var Sundberg uppenbarligen inte längre beredd att – som han gjorde år 1930360 – anse det som en politisk bedömning från domstolarnas sida när de anpassade prövningen efter omständigheterna. Sundberg tog också upp frågan om domstolskontrollen av administrativa beslut. Han argumenterade med stöd i rättspraxis för att domstolarna inte borde medverka till att utdöma viten som förelagts utan lagstöd, men han ifrågasatte också ur ett rättssäkerhetsperspektiv lämpligheten av föreskrifter där icke-judiciella myndigheter fått rätt att själva döma ut vite. Vidare diskuterade han gränsdragningen mellan förvaltningsmyndigheters rätt att göra skönsmässiga bedömningar och domstolarnas prejudiciella laglighets- eller giltighetsprövning av förvaltningsbeslut.361 Rätten till domstolsprövning i allmän domstol var som tidigare nämnts begränsad enligt 10 kap. 26 § rättegångsbalken, som undandrog alla administrativa mål från de allmänna domstolarna.362 Ordningen bibehölls enligt 10 kap. 17 § nya rättegångsbalken, sommera oklart uttalade att domstol inte var behörig om tvist skulle upptas av annan myndighet än domstol.363 Sundberg hade inga principiella invändningar mot detta så länge sådana myndigheter kunde betecknas som specialdomstolar tillhörande domaremakten, men Kammarrätten och Regeringsrätten kunde bara ”möjligen [---] i viss utsträckning” räknas dit. Beträffande en del andra domstolsliknande nämnder var han ännu mer restriktiv, och det var tydligt att han helst ville att staten i denna typ avmål i större utsträckning skulle svara vid allmän domstol.364 Beträffande Kammarrätten och Regeringsrätten torde det inte ha varit sammansättningen utan förfarandet som var problematiskt – tvåpartsprocess 358 Fahlbeck m.fl. 1947 s. 51-53. 359 Fahlbeck m.fl. 1947 s. 52. 360 Se kap. 4 avsnitt 4. 361 Fahlbeck m.fl. 1947 s. 53-63. 362 Se kap. 2 avsnitt 1. Se också NJA1952 s. 248. 363 Se härtill Rune Lavin, Domstol och administrativ myndighet, Stockholm 1972. 364 Fahlbeck m.fl. 1947 s. 63-67. ”Erfarenheterna från andra världskriget medföra, att det väl låter tänka sig lägen, i vilka någon oformlighet i utfärdandet blivit ofrånkomlig, utan att situationen därför kan betecknas såsom revolutionär.”359
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=