konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 466 ikke at være tilvejebragt fornøden sikkerhed for” att ersättningen skulle vara för låg jämfört med 80 § grundlagen. Fastighetens ägare hade inte rätt till ytterligare ersättning. En domare var skiljaktig. Han menade att det inte var ”givet sikkerhed for” att fastighetens ägare enligt expropriationsbeslutet skulle få ersättning ”i det omfang, hvortil de efter grundlovens § 80 er berettiget”.352 Fastighetens ägare hade därför enligt den domaren rätt till ytterligare ersättning. Domen har av Poul Andersen kopplats samman medUfR1921 s. 644 (fæsteavlösning) och därmed fått utgöra ett ytterligare stöd för principen att ”Sikkerhed” krävs för att lag skall anses grundlagsstridig och åsidosättbar.355 Detta kan jämföras med den skiljaktiga ledamoten, som av allt att döma ville bevilja ytterligare ersättning så länge det inte var säkert att ersättningen var grundlagsenlig. I övrigt lämnar domen en del tvivel om äganderättens innebörd. En ägare som ville bevara en naturtillgång för framtiden hade väsentligt sämre skydd än en som hade börjat exploatera densamma, och det är svårt att finna ett bra skäl för denna skillnad. Ernst Andersen analyserade på djupet betydelsen av vem som hade mandat att tolka den i och för sig överordnade grundlagen: lagstiftaren eller domstolarna? Andersen ansåg att lagstiftaren hade tolkningsföreträdet, och på så sätt kunde grundlagen följa med sin tid. Endast lagtolkningar som uppenbart inte kunde förenas med grundlagen kunde vara föremål för domstolarnas ingripanden. Argumentet utgår från att lagstiftaren är reforminriktad och med en folkmajoritet bakom sig vill förändra samhället, och det är på så sätt tidsbundet. Domstolarnas återtåg i USA har noterats, men de hade ännu inte växlat över på kontroll av andra fri- och rättigheter än de ekonomiska. Några ’rättigheter’ att skydda mot lagstiftaren fanns inte heller i teorin. Domstolarna förväntades vilja undgå konflikter med lagstiftaren, och lagprövningen skulle sammantaget utövas så sparsamt att den nästan inte skulle existera. Något konstitutionellt kritiskt dömande var därmed knappast relevant, och i de fall som finns bekräftas det restriktiva synsättet. 351 Germer 1973 s. 231. 352 UfR1949 s. 1058 på s. 1061, alla fyra citaten. Sammanfattande slutsatser: Lagstiftarens auktoritativa tolkning
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=