kapitel 5. lagprövning i kris och som rättsstatssymbol 463 hand en möjlighet för politikerna, och då uppkom frågan hur bred acceptans domarna skulle ha för dessa omtolkningar. Andersen hänförde sig till UfR 1921 s. 644 (fæsteavlösning) och den normprövningsmarginal som angavs där, nämligen att det ”ikke medden Sikkerhed, sommaatte kræves”335 kunde anses att lagen var grundlagsstridig. Domaren måste alltså vara säker, och i tveksamma fall inte sätta sitt ”Skøn over Lovgivningsmagtens”.336 Lagstiftaren kunde emellertid bara, upprepade Andersen, ”i et vist Omfang”337 tolka om grundlagen enligt samtidens behov och föreställningar. En fråga är förstås hur stort detta omfång är: Andersenantyder att det inte är obegränsat, och att domstolarna kan sätta en gräns någonstans för lagstiftarens omtolkningar. Andersen klargör emellertid som sin mening att omfånget är idet närmaste obegränsat, för han uttalar följande om sin uppfattning om lagprövning med en bred normprövningsmarginal. ”Afstanden fra dette Standpunkt til den Anskuelse, der benægter Tilstedeværelsen af en Prøvelsesret, er i realiteten ikke stor.”338 Omtolkning av grundlag stämde dessutom väl med omtolkningen av gamla vanliga lagar efter nya förhållanden, och själva lagprövningen skulle ha införts genom en omtolkning av grundlagen.339 Det sista, rätt missvisande argumentet, grundades på uppfattningen om att ett flertal i den grundlagsstiftande riksförsamlingen var emot lagprövningen,340 en uppfattning som inte kan anses alldeles välgrundad. Højesterets försiktighet och breda normprövningsmarginal kunde också uttryckas som en presumtion för att lagarna stämde med grundlagen, och detta kunde också uttryckas som ett beviskrav: ”Er der en rimelig Tvivl om Forfatningens Rækkevidde, fortolkes den i Favør af Lovgivningen. Synspunktet accentueres, jo længere en Lov har været praktiseret af Myndighederne og accepteret af dem, den vedrører.” Det senare skulle vara ett utflöde av att i grundlagshänseende tveksamma lagar genom sedvana kunde bli att anse som grundlagsenliga. Domstolarna borde också på denna grund kunna komma fram till att en i och för sig grundlagsstridig lag skulle upprätthållas. Andersen kom också in på frågan, om inte lagen kunde tolkas grundlagsenligt i stället för tvärtom? Omman hade den uppfattningen ”at det for Dom335 Ross och Andersen 1948 s. 83. Kurs. hos Andersen. 336 Ross och Andersen 1948 s. 83. 337 Ross och Andersen 1948 s. 83. Kurs. hos Andersen igen. 338 Ross och Andersen 1948 s. 83. Jfr också s. 86-87. 339 Ross och Andersen 1948 s. 83-84, se även 85-86. 340 Ross och Andersen 1948 s. 84 jämförd med E. Andersen 1947 s. 73-76.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=