kapitel 5. lagprövning i kris och som rättsstatssymbol 461 fattade en prövning av om formerna för lagstiftningen iakttagits. Den danska författningen innehöll både formkrav och materiella krav, och i båda fallen uppstod tre för lagprövningen relevanta frågor, nämligen hur det skulle avgöras om en lag var grundlagsstridig, vilken rättsverkan det hade att en lag var grundlagsstridig, och vilken myndighet som skulle avgöra de båda förstnämnda frågorna.322 När det gällde formella fel, såsom att riksdagsbehandlingen inte hade gått rätt till, uttalade sig Andersen för att domstolarna borde göra en ”realistisk Vurdering” av samtliga omständigheter och fästa avseende vid om felet hade haft ”reel Betydning”.323 Om lagen av allt att döma skulle ha antagits även efter ett korrekt förfarande, borde den inte åsidosättas. Andersen gick inte så långt att han frånkände domstolarna all prövning av om lagar tillkommit på rätt sätt i förhållande till lagstiftarens interna förfaringssätt.324 I fråga om den materiella lagprövningen menade Andersen att den allmänna utgångspunkten var att det antingen kunde tillkomma lagstiftaren att slutligt avgöra om en lag var grundlagsenlig (det kallade Andersen ’det franska systemet’) eller att detta avgörande tillkom domstolarna (’det amerikanska systemet’). Enligt Andersen antogs det allmänt att dansk rätt hade recipierat det amerikanska systemet: även om Nellemann hade bekämpat den läran hade Matzen vunnit framgång med sitt förespråkande av den.325 Andersen diskuterade sedan domstolspraxis, och han konstaterade att den länge hade varit försiktig. I UfR1913 s. 457 var det oklart om domstolarna hade lagprövningsrätt, men sedan förfarandet för grundlagsändringar år 1915 hade gjorts mer avancerat, hade domstolarna i en del domar – bland andraUfR1921 s. 148 och 153 – utgått från att de kunde pröva lagars grundlagsenlighet.326 Andersen konstaterade att ”en enkelt Forfatter (Troels G. Jørgensen)”327 menade sig kunna slå fast, att lagprövningen utgjorde en rättssedvana. Den hade tolkats in i 94 § grundlagen, som reglerade förfarandet för grundlagsändring. Vid en jämförelse mellan den amerikanska Högsta domstolen, som ofta hade åsidosatt en lag, och den danska Højesteret, som aldrig hade gjort det, fann Andersen att skillnaden låg i hur grundlagen tolkades. Andersen menade att det var självklart att en klart grundlagsstridig lag inte skulle tillämpas, annars skulle – som redan Marshall i Marbury v. 322 Ross och Andersen 1948 s. 75. 323 Ross och Andersen 1948 s. 77, båda citaten. 324 Ross och Andersen 1948 s. 75-78. 325 Ross och Andersen 1948 s. 78. Jfr ovan kap. 3 avsnitt 1 och 2. 326 Ross och Andersen 1948 s. 78-79. 327 Ross och Andersen 1948 s. 79.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=