konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 458 Andersens framställning får nog betecknas som tendentiös: Han talar å ena sidan, utan att diskutera minoritetsskyddet, om att nio jurister inte kunde helt ”standse en Lovgivning, som et overvejende Flertal af U. S. A.s Millionbefolkning ønskede gennemført”, å andra sidan om att en rad reformvänliga presidenter ”havde Føling med befolkningens Ønsker” och därför försökte tolka om grundlagen ”saa den kom til at passe til de ændrede Forhold”.302 I ett sådant sammanhang kan man fråga sig vad som är meningen med att ha en grundlag, med fri- och rättigheter och med en begränsad statsmakt, om den kan omtolkas fritt. Sådana överväganden blir också relevanta för Andersens fortsatta framställning, när han går vidare med att diskutera dansk rättsutveckling. En av de frågor han därvid tog upp gällde den åldersgräns för domare som infördes år 1933 och vars grundlagsenlighet prövades i UfR1935 s. 1.303 Andersen menade att grundlagen måste omtolkas, eftersom domarnas oavhängighet inte krävde att de hade en särställning i fråga om åldersgräns eller pension och då bestämmelsen måste ses ”i Sammenhæng med Tjenestemandsforholdets Karakter i 1849”.304 Han ansåg att Højesteretsdomen var En ytterligare fråga som Andersen tog upp och diskuterade ingående var räckvidden av 80 § grundlagen, enligt vilken bestämmelse äganderätten var okränkbar och ingen kunde förpliktas avstå sin egendom utom om det krävdes av ”Almenvellet”, skedde enligt lagstöd och mot full ersättning. Bestämmelsen innehåller många vaga begrepp och måste enligt Andersen tolkas elastiskt.306 Andersen nöjde sig emellertid inte med detta, utan tillade att när en lag låg i den ”tvivlsomme Zone omkring §80 [---] kan det ikke betragtes som en Opgave for Domstole – eller Professorer – at sætte deres Skøn over Lovgivningsmagtens. Teorien maa høre op med at angribe Love fra denne Gruppe som forfatningsstridige.”307 302 E. Andersen 1947 s. 28-29, alla tre citaten. 303 Se ovan kap. 4 avsnitt 2. 304 E. Andersen 1947 s. 46. 305 E. Andersen 1947 s. 47. Se ang. Berlin kap. 4 avsnitt 2. 306 E. Andersen 1947 s. 53-65. 307 E. Andersen 1947 s. 65. ”et godt Vidnesbyrd fra Domspraksis om, at Forfatningslove maa fortolkes efter Nutidens Forestillinger og ikke efter Fortidens, og at man ved Fortolkningen maa se hen til de Resultater, som Tolkningen fører til, og ikke nøjes med grammatisk Udtydning eller en formel-logisk Tolkning. De Principper, som Berlin lægger til Grund for sin Fortolkning, stemmer ikke med de Fortolkningsgrundsætninger, som Praksis herhjemme og i andre Lande faktisk arbejder med.”305
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=