kapitel 5. lagprövning i kris och som rättsstatssymbol 455 tyden i Rt. 1948 s. 1147 – att bara aktuell, inte latent, odelsrätt skyddades – blev sedan den gällande. Enligt Ragnhildur Helgadóttir innebar fallet att Høyesterett vidgade lagstiftarens handlingsutrymme, men å andra sidan visade domstolen inte att den överlät lämplighetsövervägandena till lagstiftaren. Høyesterett var alltså oklar i fråga om hur långt steg tillbaka domstolen hade tagit: Andenæs framhöll att grundlagen var en överordnad normtyp och att risken att domstolarna drogs in i politiken måste vägas mot behovet av ett effektivt fri- och rättighetsskydd. Den risken var en del i avvägningen men inte av sådan tyngd att lagprövning var utesluten. Man kan jämföra med Sverige, där risken gavs mycket större betydelse. Castberg anslöt sig till Kelsens Stufenbau-teori, som också innebar att grundlagen var överordnad. Han ansåg att lagprövningen var förankrad som en princip på grundlagsnivå och bara kunde avskaffas genom grundlagstiftning. Sammantaget var båda de nu nämnda författarna av den uppfattningen att grundlagens överordning och domarnas möjlighet att bevaka fri- och rättighetsskyddet var viktiga norska konstitutionella inslag. I Castbergs inledning fanns referenser till naturrätten, men de fick inte genomslag i framställningen i övrigt. I praxis är det bara ett fall som är relevant, Rt. 1948 s. 1147 (odelsrätt II). Det fallet kan uppfattas som ett steg tillbaka jämfört med Rt. 1918 II s. 47 (odelsrätt I). Vad som hade varit grundlagsstridigt blev nu grundlagsenligt. Det finns dock faktorer som tyder på att Rt. 1948 s. 1147 inte var ett steg tillbaka i förhållande till Rt. 1918II s. 47 på annat sätt än att det sistnämnda fallet hade varit för långtgående och rättsläget nu återställdes till vad det egentligen hade varit hela tiden. Slutsatsen ligger nära till hands att Høyesteretts användande av lagprövningen sommarkeringmot ockupationsmakten gjorde den mer svåranvänd mot den lagliga lagstiftningsmakten. 290 Helgadóttir 2006 s. 138. ”The decision was so cryptic that it was hard to tell whether the Court based its decision on an independent evaluation of the need at hand or left that to the legislature – the decision was, in other words, unclear as to the level of scrutiny applied.”290 Sammanfattande slutsatser: Klar linje i doktrinen, svårt att dra slutsatser av praxis
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=