konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 450 också att myndigheterna måste ha stöd i lag för att över huvud taget handla på ett ingripande sätt i förhållande till den enskilde och att domstolsprövningen både hade en reell och en symbolisk betydelse: ”Bevisstheten om at myndighetene må følge bestemte regler og at der er en upartisk instans som en kan vende seg til når en mener en har lidd urett, har en psykologisk verdi som en ikke skal blåse av.”261 Detta visar att diskussionen i Norge, liksom i Sverige och Danmark vid denna tid, kom att inriktas på förhållandet mellan medborgare och stat. Speciellt för Norge är lagprövningens starka ställning, som innebar att kravet på lagstöd för förvaltningsbeslut också innebar ett krav på grundlagsenligt lagstöd. Statsrättsprofessorn Frede Castberg hade som inledare vid det Nordiska statsrättsmötet år 1930 behandlat frågan om lagprövningen med utgångspunkt i Kelsens framhävande av sambandet mellan stat och författning och av att författningen utgjordes av rättsregler av en högre ordning.262 Sådana tankegångar knöts inte uttryckligen till Kelsens lära i inledningen till första upplagan avNorges statsforfatning år 1935,263 men däremot i den helt omarbetade inledningen till andra upplagan år 1947264 vilken i sin tur närmast oförändrad togs in i tredje upplagan år 1964.265 Han tog avstånd från Kelsens tanke266 att ”staten og retten i virkeligheten er ett og det samme”,267 eftersom staten själv hade rättigheter och plikter enligt rättsordningen. Han tog också avstånd från fiktioner som att statens rättsbildningsmakt var grundad på ett naturrättsligt förankrat samhällsfördrag och att rätten var grundad på en teori om statsviljan.268 Avståndstagandet från ett naturrättsligt förankrat samhällsfördrag står i viss motsats till vad Castberg angav i förordet till andra upplagan, nämligen att han delvis hade uppdaterat läroboken under krigsåren, varvid han hade uppfattat det som nödvändigt att söka efter ”etisk forankring av retten, som det norske folk kjempet for”.269 Ståndpunkten att rätten över huvud taget inte kunde 261 Andenæs 1947 s. 200. 262 Castberg 1930 s. 317. 263 Castberg 1935 I ssk. s. 10-13. 264 Castberg 1947 I. 265 Castberg 1964I. 266 Castberg 1947 I s. 14 eller 1964I s. 10. 267 Castberg 1947 I s. 14 eller 1964I s. 10. 268 Castberg 1947 I s. 16-21 eller 1964 I s. 12-16. 269 Castberg 1947I s. IXeller 1964I s. VIII. Jfr Björne 2007 s. 343, Castbergs ”inställning till naturrätten var mycket försiktig”. • Andra upplagan av Castbergs statsförfattningsrätt
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=