konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 448 lösas vid gränsdragningsproblem. Skulle varje statsorgan självt bedöma gränsen för sin behörighet, eller skulle domstolarna avgöra frågan? Andenæs behövde inte föra principiella resonemang i frågan; det räckte att konstatera att man i Norge hade ”en langvarig og sikker praksis for at domstolene kan underkjenne både lover og forvaltningsavgjørelser som har gått utenfor sine rette grenser.”248 I de första upplagorna angavs att lagprövningen hade prejudikatfästs under slutet av 1800-talet och sedan förutsatts i plenumslagen av år 1925,249 men – uppenbarligen som ett resultat av framskridande forskning och den debatt som fördes vid 1960-talets mitt250 – tillades senare att det fanns troliga exempel på åsidosättande av grundlagsstridiga lagar redan under 1800-talets första hälft och att Aschehoug haft stor betydelse för utvecklingen.251 Det sista steget i förändringen av historieskrivningen är ett tillägg att ”prøvelsesretten var akseptert i rettspraksis også”252 före Aschehoug, och detta tillägg går av allt att döma tillbaka på Rune Slagstads år 1989 och 1990 publicerade forskningsresultat.253 Redan år 1945 slog Andenæs fast att lagprövningsrätten var att betrakta som konstitutionell sedvanerätt, och i den delen kunde han så småningom blott tillägga att Høyesterett år 1976 bekräftade att rättsläget var sådant.254 Från år 1976 angav Andenæs att den ledande tanken bakom lagprövningsrätten var att domstolarna skulle tilllämpa både lag och grundlag, ”og i konflikttilfelle[r] må de gi grunnloven forrangen som den høyere rettskilde”.255 I samband med det uttalade han också att domstolarna hade en plikt att utöva lagprövning och att göra det på eget initiativ.256 I de senast nämnda delarna är förändringarna snarare förtydliganden än tecken på ett förändrat rättsläge. Andenæs koncentrerade sig på att analysera lagprövningens omfattning och inriktning. En första begränsning var att domstolarna (bortsett från riksrätten) inte kunde pröva tvister mellan statsmakterna utan bara pröva lagars 248 Andenæs 1945:2 s. 226, 1948 s. 232, 1962 s. 250, 1976 s. 293, 1981 s. 331, 1986 s. 351, 1990 s. 348, 1998 s. 288, 2004 s. 271, 2006 s. 345. 249 Andenæs 1945:2 s. 226-227, 1948 s. 233 och 1962 s. 250. 250 Se ovan kap. 3 avsnitt 2 och nedan kap. 6 avsnitt 4. 251 Andenæs 1976 s. 293, 1981 s. 332, 1986 s. 351, 1990 s. 348. 252 Andenæs 1998 s. 288, 2004 s. 272, 2006 s. 345. 253 Slagstad 1989, 1990, 1995 och 2001. 254 Andenæs 1945:2 s. 227, 1948 s. 233, 1962 s. 250-251, 1976 s. 293 (hänvisning till Rt. 1976 s. 1), 1981 s. 332, 1986 s. 352, 1990 s. 348-349, 1998 s. 288-289, 2004 s. 272, 2006 s. 344. 255 Andenæs 1976 s. 294, 1981 s. 333, 1986 s. 352, 1990 s. 349, 1998 s. 289, 2004 s. 272, 2006 s. 346. 256 Andenæs 1976 s. 294-295, 1981 s. 332-333, 1986 s. 352-353, 1990 s. 349-350, 1998 s. 289290, 2004 s. 272-273, 2006 s. 346-347.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=