kapitel 5. lagprövning i kris och som rättsstatssymbol 447 upplagan avStatsforfatningen i Norge, som sedan skulle komma ut med nio ytterligare upplagor fram till år 2006, de två senaste med Arne Fliflet som medförfattare.241 Tanken var först att det skulle vara en bok för personer utan förkunskaper, och Andenæs menade först att boken var för kortfattad för att vara en lärobok.242 Den blev emellertid sedan en sådan lärobok, och den fördjupades successivt.243 I Grunnlov og rettssikkerhet, avsnittet ”Domstolskontrollen med lovgivningen”, anslog Andenæs tonen för sitt fortsatta författarskap på lagprövningens område: Skälet för att grundlagen var överordnad var att den var svårare att ändra och att den inte bara utgjorde en instruktion för lagstiftaren själv utan också riktade sig till domstolarna. Detta gällde särskilt grundlagens fri- och rättigheter och hade slagits fast genom den praxis som hade bildats. Domstolarna kunde därmed räknas som”konstitusjonens voktere”,245 något som i jämförelse med att lagstiftaren själv kontrollerade att lagarna var grundlagsenliga – att ”sette bukken til å passe havresekken”246 – gjorde möjligheten större att fri- och rättigheterna skulle respekteras av lagstiftaren. Värdet av denna möjlighet fick vägas mot risken att politiken drogs in i domstolarna och att domstolarna drogs in i politiken. Risken var dock mindre i Norge än i USA, eftersom de norska grundlagsbestämmelserna var mera precisa och de norska domarna mera försiktiga.247 I alla upplagor av Statsforfatningen i Norge inleddes avsnittet om lagprövningen med ett konstaterande av att grundlagen satte gränser för statsmakternas myndighet, både i förhållande till medborgarna och till de andra statsmakterna. Samtidigt sade den inget uttryckligt om hur konflikten skulle 241 Johs. Andenæs, Statsforfatningen i Norge, 1 uppl., Oslo 1945 (cit. 1945:2), s. 226-232, 2 uppl., Oslo 1948, s. 232-238, 3 uppl., Oslo 1962, s. 249-256, 4 uppl., Oslo 1976, s. 292-305, 5 uppl., Oslo 1981, s. 331-345, 6 uppl., Oslo 1986, s. 350-365, 7 uppl., Oslo 1990, s. 347-362, 8 uppl., Oslo 1998, s. 288-300, 9 uppl. (Johs. Andenæs och Arne Fliflet), Oslo 2004, s.271282, 10 uppl. (Johs. Andenæs och Arne Fliflet), Oslo 2006, s. 345-358. 242 Andenæs 1945:2 s. 5. 243 Andenæs 1976 s. V. 244 Andenæs 1945:1 s. 33. 245 Andenæs 1945:1 s. 35. 246 Andenæs 1945:1 s. 35. 247 Andenæs 1945:1 s. 34-39. ”Domstolskontrollenmed lovgivningen – det høres somet paradoks. Domstolene har å anvende loven, ikke å kritisere den. [---] Men over loven står grunnloven. Dommeren skal anvende begge. Og er det strid mellom dem, er det loven sommå vike.”244
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=