kapitel 5. lagprövning i kris och som rättsstatssymbol 445 Lagprövning som garanti för grundlagarnas iakttagande byggde enligt Eek på ett cirkelresonemang, nämligen att man utgick från ”domstolarnas relativa frihet från politiska inflytelser”230 samtidigt som man förbisåg att förutsättningen för domarnas apolitiska inställning bland annat var att de inte utövade någon lagprövning. Risken var, ur ett tryckfrihetsperspektiv, att domstolarna skulle följa en konservativ politisk linje som inte skyddade tryckfriheten.231 Eek drog inte någon samlad slutsats av sitt resonemang, men tendensen till en slutsats är att domstolarna hade rätt att utföra lagprövning men att de sannolikt skulle utöva denna rätt med försiktighet och också borde utöva den på det sättet. Tolkningen stöds av Eeks resonemang om att domaren borde tolka grundlagen mera strikt och försiktigt än lagstiftaren själv.232 I annan samtida litteratur har Eek uppfattats just så att grundlagen enligt honom gav domarna lagprövningsrätt och -skyldighet men att materiell normprövning skulle innebära ”en politisk supremati för domaremakten”,233 vilket skulle undergräva förtroendet för denna. I sammanhanget bör nämnas en annan, i övrigt föga uppmärksammad fråga, nämligen om förvaltningen kan utöva ”lagprövning” gentemot domstolars domar och därvid vägra verkställighet åt lagstridiga sådana.234 Eek besvarade frågan jakande, förutsatt att det var fråga om exceptionella fall av uppenbart lagstridiga eller fullständigt felaktiga domar.235 Det som föranledde frågan och svaret var den på sin tid synnerligen uppmärksammade Högbroforsdomen,236 där finansmannen Torsten Kreuger hade dömts för bedrägeri till ett års straffarbete; en dom vars juridiska riktighet ifrågasattes från flera håll.237 Karl Schlyter, som i en anmälan av främst ett bidrag av Halvar G. F. Sundberg i Skrifter åt minnet av C. A. Reuterskiöld238 nyanserat analyserade frågan, tog avstånd från den av Eek lanserade möjligheten till administrativ nullitetsförklaring av en dom.239 230 Eek 1942:1 s. 275-276, båda citaten. 231 Eek 1942:1 s. 272-278. Se vidare Eek 1942:2 s. 35-37. 232 Eek 1942:1 s. 278-280. 233 Fahlbeck m.fl. 1947, s. 33. 234 Eek 1942:1 s. 262. 235 Hilding Eek, Regeringen och Högsta domstolen. Äger Kungl. Maj:t i statsrådet vägra verkställighet åt en lagstridig dom?, Uppsala 1942 (cit. 1942:2). 236 NJA1933 s. 724, se härtill Helene Svensson, ”Högbroforsaffären” i SvJT1994 s. 497-512. 237 Se vidare Eek 1942:2 med hänvisningar. 238 Skrifter åt minnet av C.A. Reuterskiöld, Stockholm 1945. 239 Karl Schlyter, Anmälan av Skrifter åt minnet av C. A. Reuterskiöld, i SvJT1947 s. 182-186, ssk. s. 185.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=