konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 444 Den första frågan besvarade Eek med att domstolarna kunde förväntas pröva om föreskrifter verkligen var utfärdade på föreskrivet sätt och om administrativa författningar materiellt var grundlagsenliga. Denna slutsats stödde han på NJA1928 s. 88 och 1934 s. 515 (Neuendorffska respektive Lübeckska målet) och ett uttalande av justitieråden Sandström och Guldberg.225 Däremot kunde domstolarna antas vara mindre benägna att förklara samfällt stiftad lag ogiltig: ”Politiska överväganden göra sig här gällande”, och Högsta domstolen fick antas vara obenägen att ”uppta en konflikt med den politiska makten”226 genom att åsidosätta en lag av större politisk betydelse. I syfte att just säkra lagprövningsrätten skulle domstolarna kunna tänkas vara beredda att ta en sådan konflikt, men domarmakten var enligt Eek härvid beroende av det allmänna politiska maktläget.227 Den andra frågan handlade omvilken uppfattning i frågan som kunde utläsas ur regeringsformen. I den delen hade visserligen regeringsformens dualism mellan en styrande kung och riksdagen som frihetens värn ersatts med en ny dualismmellan regering och riksdag sommakthavare och domstolarna som grundlagens väktare. Enligt Eek var det osäkert om domstolarna skulle påta sig den uppgiften: Det var möjligt att domstolarna av hänsyn till det konstitutionella maktläget skulle avstå från att åsidosätta en lag trots att den var grundlagsstridig och trots att domstolarna hade rätt att åsidosätta den.228 Den tredje frågan var anknuten till samtidens politiska förhållanden. Eek angav tonen genom att säga att det var fråga om ”värdet av att domaremakten, och icke ’den politiska makten’ faktiskt har s. a. s. sista ordet i samhället. Quis custodiet custodem?”229 I sin diskussion utgick Eek från Sundbergs uppfattning att lagprövningen var garantin för grundlagarnas iakttagande, men Eeks fråga var om domstolarnas lagprövning verkligen kunde fungera som en sådan garanti. Det intressanta var prövningen av kompetensfrågan (rätt lagstiftare?) och den materiella grundlagsenligheten. Problemet här var, enligt Eek, att grundlagsbuden var öppna för tolkning, och att den politiska makten och domaremakten kunde komma att göra motstridiga tolkningar av samma grundlagsstadgande. Då skulle ”ett fritt spelrum [vara] lämnat [åt domaremaktens] egna maktsträvanden och för hävdandet genom dömandet av de politiska värderingar som besjäla domarkåren och enskilda domare”. 225 Guldberg, H. och Sandström, E.: ”Från Sveriges högsta domstol 1934-35” i TfR1937 s. 338-339. 226 Eek 1942:1 s. 268, båda citaten. 227 Eek 1942:1 s. 268-269. 228 Eek 1942:1 s. 269-272. 229 Eek 1942:1 s. 272.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=