konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 440 Senare i handläggningen, i oktober 1941, sökte borgmästaren uppCervin och antydde att han borde på något sätt kunna hålla kvar båtarna, eftersom frågan var svår att avgöra. Cervin körde då ut honom ur rummet.201 Händelseförloppet har främst analyserats av Ulf Stridbeck och Janne Flyghed. Flyghed har diskuterat frågan i termer av ”kontroll”, det vill säga att regeringen kunde ha haft full kontroll över frågan om den hade utnyttjat förfogandelagens202 möjligheter men att den – för att slippa ta det politiska ansvaret – försökte avstå från att ha formell kontroll men ändå under ytan kontrollera händelseutvecklingen.203 Ett exempel på detta är att regeringen genom administrativ obstruktion hindrade beslut om hävd kvarstad från att kunna verkställas.204 Fallet är – enligt Flyghed – ”närmast att betrakta som ett idealfall av politisk inblandning utan lagligt stöd i domstolarnas verksamhet”.205 Ett annat angreppssätt är att fråga sig om det var en politisk eller juridisk fråga som skulle avgöras. Med Stridbecks ord: ”Den konstitutionellt förankrade linjen är att domstolsbehandling och politisk handläggning är två motpoler.”206 Eftersom det var en komplicerad rättsfråga som hade aktualiserats var det enligt Stridbeck rätt att låta domstolarna ta hand om den, men det innebar inte att frågan upphörde att vara storpolitisk.207 Eller, med andra ord, i Stridbecks sammanfattande analys: Gränsen mellan den politiska och den juridiska arenan är diffus under tider av samhällelig instabilitet, vilket innebär att juridikens symboliska värde kan utnyttjas på ett plan samtidigt som juridik negligeras på realplanet.208 200 Citerat i Stridbeck 1981 s. 79. 201 Stridbeck 1981 s. 83-84. 202 Allmän förfogandelag, SFS 1939:293. Se även Stridbeck 1981 s. 89. 203 Flyghed 1992 s. 148. 204 Stridbeck 1981 s. 91-92, 94-95, 97. 205 Flyghed 1992 s. 150. 206 Stridbeck 1981 s. 142. 207 Stridbeck 1981 s. 142. 208 Stridbeck 1981 s. 143. gen även på annat sätt göra sig påminta. [---] Gustaf förklarade, att han skulle upprepa sitt meddelande inför magistraten och det gjorde han. Där sades ej heller ett ord till kommentar. Tillfället var kväljande för mig och säkert även för andra men ej för alla. Det kändes som om man skulle vilja kasta upp ej blott för att regeringen kunde tro, att den skulle kunna påverka mej, utan även för att Gustaf B. hade panna att föra fram meddelandet till oss.200
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=