konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 436 den lämpligen kunna lösas utan grundlagsregler.187 Formuleringarna tyder på en viss ambivalens hos utredningen; sannolikt ansåg de lagprövningsfrågan relevant men politiskt känslig. Slutligen ansåg de sakkunniga att om lagprövning skulle förekomma, skulle den endast i ringa mån kunna anknyta till de föreslagna grundlagsbestämmelserna, eftersom så mycket av fri- och rättigheternas innehåll skulle fastställas i lag.188 Detta anknyter till den i det föregående diskuterade frågan om det var rättigheterna som sådana som garanterades eller om garantin bara gällde riksdagens hörande vid inskränkning av rättigheterna – i så fall skulle lagprövningen snarare skydda riksdagen mot att regeringen inskränkte fri- och rättigheterna genom förordning, än skydda individer och minoriteter mot att riksdagen inskränkte fri- och rättigheterna. Att frågan var politiskt känslig understryks också av Lundstedts utfall i riksdagsdebatten. Att inte föreslå några egentliga fri- och rättigheter utan att reglera riksdagens behörighet och avskära kungen från viss lagstiftning måste anses ha varit ett listigt försök att tillgodose både dem som ville införa frioch rättigheter och dem som ville vidmakthålla riksdagens befogenheter, dem som ville ge domstolarna lagprövningsrätt (de sakkunniga tog inte avstånd från denna) och dem som ville frånkänna domstolarna lagprövningsrätt (i realiteten fanns det inte mycket materiell lagprövning som kunde utföras om förslaget genomfördes). I Göteborgs hamn fanns vid den tyska ockupationen av Norge ett antal norska fartyg, som i samband med ockupationen rekvirerades av den lagliga norska regeringen och därefter hyrdes ut till den brittiska regeringen. Den tyska ockupationsmakten gjorde genom de norska redarna, som ägde båtarna, anspråk på dem trots uthyrningen och begärde interimistisk kvarstad.189 I ett första orefererat190 fall biföll överexekutor i Göteborg ansökan om interimistisk kvarstad, men sedan ansökan kommunicerats med den brittiska regeringen, som åberopade statsimmunitet, hävdes kvarstaden. Redarna 187 SOU1941:20 s. 16-17. 188 SOU1941:20 s. 16-17. 189 Se härtill Ulf Stridbeck, Andreas Cervin. Jurist och människa, Tillämpade studier i rättshistoria ht 1981, stencil Lund 1981, s. 65-122, dens., ”Mathiesen och rätten” i Sociologisk forskning1985 nr 4 s. 91-92 och Janne Flyghed, Rättsstat i kris. Spioneri och sabotage i Sverige under andra världskriget, Stockholm 1992, s. 138-150 och 451-500. 190 Se till en efterföljande fråga dockNJA1942 s. 710. Kvarstadsbåtarna
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=