kapitel 5. lagprövning i kris och som rättsstatssymbol 435 mycket väl kunde vilja binda den framtida lagstiftaren eftersom han inte visste omhan skulle hamna bland majoriteten eller minoriteten. Minoritetsskyddsargumentet kunde nämligen göra synsättet legitimt. Visserligen uttalade Tingsten att lagprövningen hade minoritetsskyddande effekter, men dessa var enligt honom inte dess teoretiska bas.181 När det gällde normprövningsmarginalerna anförde Tingsten att det fanns en presumtion för lagarnas grundlagsenlighet, men att dess räckvidd var oklar. Enligt Tingsten hade i USA, Uttalandet anknyter antagligen till Halvar G. F. Sundbergs tanke 1930 om att domstolarna inte var skyldiga att göra en nullitetsförklaring beträffande en grundlagsstridig lag utan skulle ta hänsyn till de antagliga verkningarna av ett sådant beslut.183 Jörgen Westerståhl analyserade den svenska lagprövningsdiskussionen kortfattat men grundligt. Han identifierade Widell som snävast i sin syn på lagprövningen, och sedan placerade han Naumann, Blomberg, Myrberg och Sundberg på en stigande skala i intensitetshänseende. Efter att ha redogjort för riksdagsuttalanden och domstolspraxis till och medNJA1934 s. 515 – en sammanfattning som fortfarande är användbar – lämnade han ämnet utan att dra egna slutsatser.184 I själva betänkandet tog utredningen kortfattat itu med lagprövningsfrågan under benämningen ”domstolarnas s.k. judiciella lagprövningsrätt, d. v. s. deras befogenhet att ogiltigförklara lagar, vilkas innehåll anses icke stå i överensstämmelse med grundlag”.185 Utredningen fann att det inte behövde finnas en lagprövningsrätt bara för att det fanns grundlagsskyddade fri- och rättigheter. Det var enligt utredningen inte klarlagt genom ”bestämmelser eller praxis”186 huruvida någon lagprövningsrätt tillkom domstolarna i Sverige. De sakkunniga ansåg sig inte böra uttala någon uppfattning i frågan eller föreslå någon klarläggande bestämmelse. Frågan ansågs dels falla utanför utredningens uppdrag, trots att de grundligt hade utrett den, dels ansågs 181 Tingsten 1941 s. 41, jfr s. 52. 182 Tingsten 1941 s. 42. 183 Se kap. 4 avsnitt 4. 184 Westerståhl 1941. 185 SOU1941:20 s. 16. 186 SOU1941:20 s. 16. ”såvitt bekant, aldrig den i Sverige diskuterade tanken framförts, att domstolarna skulle äga diskretionär rätt att, då en lag anses grundlagsstridig, av lämplighetsskäl ändå tillämpa densamma.”182
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=