konstitutionellt kritiskt dömande, volym i 432 Ord och inga visor. Reichsgericht hade år 1925 tillämpat samma rättsteoretiska princip.164 Slutligen konstaterade författaren, med hänvisning till Lie, att domstolarnas lagprövningsrätt i andra länder ofta var erkänd sedvanemässigt eller i skriven författning.165 I utskottets hemställan till Kungl. Maj:t framhölls, apropå att innehållslösa rättigheter inte borde införas, att det inte fanns någon makt som kunde åsidosätta grundlagsstridig lag: Uttalandet är intressant eftersom det visar att domstolarna, för att kunna utföra lagprövning, måste anses överordnade lagstiftaren. Uppfattar man domstolarna som underordnade den lagstiftande makten stämmer det med resonemanget att de okritiskt skulle tillämpa lagarna. Huruvida domstolarna kunde anses sidoordnade med de andra makterna och huruvida grundlagen kunde anses överordnad lagarna synes inte ha övervägts. Noteras kan att ordförandens i utskottet, C. A. Reuterskiölds, tidigare uttalanden i frågan inte känns igen här. Uppenbarligen har en kompromiss gjorts.167 Utskottets avsikt var sammanfattningsvis att fri- och rättigheterna inte borde vara alltför långtgående, eftersom de då kunde bli satta åt sidan utan att någon kunde ingripa mot detta, vilket inte skulle se bra ut.168 Inriktningen stämmer väl överens med betänkandets förslag vari inskränkningar i rättigheterna enkelt kunde ske genom samfälld lag. 163 Bilaga till konstitutionsutskottets utlåtande 1938 nr 16, bihang till protokollet, 5 saml. 2 avd., s. 19. 164 RGZ111 s. 320 på s. 323. 165 Bilaga till konstitutionsutskottets utlåtande 1938 nr 16, bihang till protokollet, 5 saml. 2 avd., s. 19. 166 SOU1941:20 s. 10. 167 Jfr Första kammaren, 1938, 3 bd, nr 36, s. 11-13, Andra kammaren, 1938, 3 bd, nr 36, s. 98. 168 SOU1941:20 s. 10. sådan prövning torde icke kunna anses stå i strid med de principer på vilka vår författning vilar. Den följer för övrigt av den allmänna rättsteoretiska principen att i saknad av regler av motsatt innehåll – sedvanerättsliga eller skrivna – varje rättstillämpande myndighet, självfallet på egen risk, kan och bör pröva, om regler, som subjektivt framträda med anspråk på att vara uttryck för objektiva rättsnormer, verkligen äga denna karaktär. Eljest skulle en författnings bestämmelser endast vara fromma önskemål, som lagstiftarna när som helst kunde sätta sig över.”163 ”Över Kungl. Maj:t med riksdagen finnes nämligen för närvarande ingen makt, som med generellt bindande verkan kan förklara en av dem samfällt stiftad lag vara ogiltig. Införandet av ett grundlagsstadgande, som förlänade högsta domstolen och regeringsrätten behörighet att avgiva dylika förklaringar, kan utskottet icke förorda.”166
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=