kapitel 5. lagprövning i kris och som rättsstatssymbol 431 taren bindande rättighetskatalog skulle införas och med verklig rättsverkan överordnas lagarna.158 Motionärerna ifrågasatte om inte en ytterligare garanti för fri- och rättigheterna, utöver grundlagsskyddet, borde krävas, nämligen att domstolarna gavs rätt att inte tillämpa grundlagsstridiga lagar. Samtidigt konstaterade motionärerna att en makthavare som inte respekterade grundlagens bud säkert också skulle sätta en sådan befogenhet hos domstolarna ur funktion.159 Argumentets hållbarhet är inte självklar. Man kan fråga sig vad det i så fall skulle ha för mening att grundlagsfästa fri- och rättigheterna alls. Förmodligen skulle dessa dock kunna användas som förhållandevis starka argument i den politiska debatten. Man får, som nyss antytts, ett intryck av att tanken med att grundlagsfästa fri- och rättigheterna främst hade ett symbolpolitiskt inslag. Motionärerna talade i sammanhanget om att den som åsidosatte grundlagens bud redan härigenom skulle ”se sin ställning försvagad” och förmodligen ville undvika att ”mot sig mobilisera det svenska rättsmedvetandets anklagelser”.160 Det skulle enligt motionärerna dessutom vara ”olämpligt” att pålägga domstolarna ”ömtåliga politiska uppgifter, särskilt i en tid, när krafter äro i rörelse för att diskreditera det svenska domstolsväsendets auktoritet genom att ifrågasätta dess objektivitet”.161 Detta, som skrevs år 1938, anknyter tydligen till tendenser som fanns då när det gäller ifrågasättandet av domstolarnas objektivitet. Nergelius har definierat argumentet som ”tidsbundet”162 på så sätt att det inte i övrigt anförts av dem som velat stärka rättighetsskyddet. Vad som är intressant är att lagprövningen definierades som en politisk uppgift. I den utredning som tagits fram i konstitutionsutskottets kansli angavs att det inte fanns något klart prejudikat på området och att frågan var synnerligen omtvistad i litteraturen. Författaren till bilagan hade i alla fall sin uppfattning klar: 158 Jfr Nergelius 1996 s. 601-605. 159 SOU1941:20 s. 9. 160 SOU1941:20 s. 9. 161 SOU1941:20 s. 9. 162 Nergelius 1996 s. 667. Lagprövning? ”Men tillerkänna sig domstolarna, vilket de faktiskt göra, en kompetens att vid behandlingen av en konkret rättsfråga pröva förordningars lagenlighet och att alltså i förekommande fall icke tillämpar [sic] förordning, torde de också i saknad av bestämmelser i motsatt riktning böra kunna pröva lagars grundlagsenlighet. En
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=